På Kulturhuset i Stockholm ställer sig med start den 3 mars en rad ståuppare i politikens tjänst. Lobbyn, som satsningen heter, avslutas med valvaka tredje söndagen i september.
I tur och ordning kommer, ambitiöst, olika politikområden att avverkas, såsom arbetsmarknadspolitik, finans- och näringslivspolitik, försvarspolitik, integrations- och jämställdhetspolitik, jordbrukspolitik, kulturpolitik och så vidare. En bröllopsspecial utlovas också, där den svenska monarkin ska avhandlas.
Komikerna får sällskap av expertkommentatorer (forskare och journalister) som tolkar ”den samhälleliga relevansen i det som blir sagt”. Sedan avgör publiken vem som blir rolighetsminister för kvällen.
I Kulturhusets presentation av Lobbyn ställs den ambitiösa frågan ”Hur kan ståuppkomiken bidra till en väl fungerande arbetsmarknad, ökad sysselsättning och minskat utanförskap?” för att i nästa mening snäppa ner väsentligt i ambitionsnivå: ”Nja, det kan den förmodligen inte, men roligt blir det (…)”.
Hellre nöje än nytta med andra ord. Och kanske är det inte ståupparna som ställer sig i politikens tjänst – kanske är det tvärtom politiken som ställer sig i humorns tjänst? Aktuella ämnen år 2010 – 10 poäng? Valet. Det kör vi på.
Hur det nu är med den saken sätter presentationstexten till Lobbyn fingret på en sak: nöjesaspekten. Den sorgligt förbisedda aspekten i kulturpolitiken.
Tänk så här:
Exempel 1: Det är din tur i biljettkassan. Du öppnar plånboken för att betala biljetten. Du tänker: a) Det här kommer jag att ha nytta av. b) Det här blir en förnöjsam afton. c) Nu ska jag förena nytta med nöje!
Exempel 2: Googlesökning: Teater + nyttoaspekt = 457 träffar. Teater + nöjesaspekt = 7 träffar.
Exempel 3: Googlesökning: Teater + nytta = 109 000 träffar. Teater + nöje = 683 000 träffar.
Av dessa exempel kan man dra några mycket intuitiva slutsatser som inte gör några som helst anspråk på vetenskaplighet. Om vi helt raskt utgår från att kulturbyråkratin i högre grad än kulturkonsumenterna använder ord som aspekt ser man att det finns en diskrepans mellan beaktandet av nyttoaspekt (98 procent av träffarna) kontra nöjesaspekt (2 procent) relaterat till de mer vardagliga orden nytta (14 procent) och nöje (86 procent) i kombination med ordet teater.
Och gissningsvis svarar majoriteten av den biljettbetalande publiken b, eller möjligen c, på frågan i exempel 1.
Varför är då nöjesaspekten så sorgligt förbisedd?
Loading ...
