2005 såg jag Giacomo Puccinis Turandot på Norrlandsoperan med världssopranen Erika Sunnegårdh i huvudrollen. Det var något av det bästa jag sett på en operascen – någonsin. I samma salongsmörkret satt Refused-gitarristen Kristofer Steen, lika storögt golvad som jag: den före detta punkaren har i intervjuer berättat att han blev ”totalt fundamentalt knockad” av Norrlandsoperans Turandot.
Åtta år senare gör Steen sin operadebut på Norrlandsoperans scen med en uppsättning som är nästintill lika bra som vår gemensamma favorit. En av föreställningens många styrkor är Steens lyhörda personregi. Operans två kärlekspar; Mimi (Rebecca Rasmussen) och Rodolfo (Yinjia Gong) samt Musetta (Lauryna Bendziunaite), kvällens bästa sångerska, och Marcello (Johan Hallsten) känns äkta och på riktigt; det finns en innerlighet som är gripande känslostark.
Också de bohemiska frifräsarna som tillhör kärleksparens vänskapskrets är tecknade med värme och kärlek. Det här är människor att tycka om, älska. Personporträtten rymmer dessutom en befriande galghumor, inte minst bohemvännerna emellan, som tonar ner det övertydligt storvulna i Luigi Illicas och Giuseppe Giacosas libretto.
Scenbilden är asketiskt avskalad, borta är all den bohemiska bråte som vanligtvis ramar in La Bohèmes parisiska konstnärskvarter. Fokus ligger istället på Linus Fellboms magiskt stämningsskapande ljus, som i det spartanskt svarta lyser med all sin kraft. Resultatet är förödande vackert som när till exempel Mimi stilla, stilla ramlar bakåt i ett kallt igenting medan snön sakta faller. Eller den klassiska scenen där Rodolfo ska värma Mimi och deras händer plötsligt glöder som brinnande klot där mitt i mörkret.
Tillsammans med Behnaz Arams vackert blodfyllda kostymer och överraskande absurditeter som en himmel av plommonstop har Fellbom skapat en kontrastrik scenfest som griper tag och engagerar.
En musikalisk trillingsjäl har Steen och Fellbom i dirigent Rumon Gamba som med sin lyriska och följsamma tolkning också han hittat glöden och energin i Puccinis opera. Med internationella stjärnor som Sunnegårdh – Yinjia Gong och Rebecca Rasmussen i de ledande rollerna är väldigt duktiga, både som sångare och dramatiskt, men ännu bara i början av sin karriär och lite premiärnerviga – och hardcoregitarristens La Bohème hade varit en fullpoängare i absoluta världsklass. Vilken sanslös debut, Steen!
* Inom kort publicerar Nummer en intervju med Kristofer Steen. Håll utkik!
Loading ...
