Folkoperan fortsätter att skapa opera för unga, denna gång är det Charles Gounods Faust som ges i juniorversionen Fausts förvandling. Regi och textbearbetning står Linda Malik för medan Jonas Dominique har gjort den musikaliska bearbetningen.
Det börjar lovande när Mikael Axelsson i rollen som Meffi(stofeles) Karlsson plötsligt dyker upp i foajén bärande på en stege. Hans ”fula gubbe”-utseende, spetsat med ett par (löstagbara) röda horn väcker genast den unga publikens uppmärksamhet.
I den första scenen står han uppflugen på stegen i ett samtal med Gud som visserligen är osynlig men som låter som en liten flicka. Gud erbjuder Meffi en glass och avslutar samtalet genom att slå vad med sin anställde lika obekymrad om konsekvenserna som om allt är en lek, trots att det gäller människors liv.
Men mycket mer spännande än så här blir det tyvärr inte eftersom berättelsen efter den originella inledningen snabbt tappar energi. Av och till är det också svårt att följa med i intrigens utveckling.
Huvudorsaken till det är den fantasilösa och statiska klätterställningsliknande scenografin som gör Folkoperans redan begränsade scen ännu mindre. Och Maliks personregi lämnar en del övrigt att önska: om Faust ska bli trovärdig måste han ha mer driv i sig än hennes Fabian Faust (Fredrik af Klint), detsamma gäller Margarita (Ulrika Mjörndal) som också känns lite väl anonym.
Betydligt synligare är Sibel Habibi (Ulrika Skarby) och Margaritas bror (Carl Ackerfeldt). Men med lite mer frihet att röra sig och ta ut svängarna i sina roller skulle nog hela den välsjungande kvartetten kunna göra ett lika engagerande intryck som Mikael Axelsson, som nu är den ende som verkligen äger scenen.
Den som däremot lyckats helt med sin uppgift är Jonas Dominique. Han har gjort en strålande bearbetning av verket som han krympt ner så mycket att det kan framföras av en trio.
Den originella kombinationen av instrument, basfiol, ackordeon och flygel, skapar en fyllig klangbotten åt sångarna.
Loading ...
