Teater Lacrimosa är en teatergrupp med uttalat feministiska förtecken som också driver en feministisk tankesmedja. Deras bok Större än så här med undertiteln ”Tankar för en genusnyfiken gestaltning” är enligt förordet tänkt som en inspirationsbok.
Den riktar sig därmed till andra teaterutövare och i synnerhet andra skådespelare som genom att läsa boken kan ”ålägga sig nya uppgifter och med en genusnyfikenhet nå nya och oväntade ytor för sitt arbete”.
Eftersom jag applåderar alla initiativ från teatervärlden att sprida genusmedvetenhet är det synd att behöva konstatera att boken inte bjuder på någon helgjuten läsupplevelse utan stannar vid att vara ett beundransvärt försök.
Det finns några grundläggande förutsättningar för teater som jag tycker att man bör analysera djupare i genusdiskussionen, men som Lacrimosa missar. Exempelvis teatervärldens förståelsefixering, som bottnar i en rädsla för att publiken ska känna sig dum om den inte förstår allt, och teaterkonstens traditionella uppbyggnad kring förenklade tecken, symboler och schabloner.
Det sistnämnda kommer man visserligen in på, men lösningen känns mest som ”på teatern brukar man göra så här – men vi gör tvärtom”. Jag tror inte att det är så enkelt i praktiken för en skådespelare som jobbar i en mer ”traditionell” konstellation där det kanske inte är läge för clownerier i dragkostym eller burleska bouffonövningar.
För Lacrimosa är feminismen på fullaste allvar, det vittnar inte minst deras teaterproduktion om, därför känns formuleringen ”genusnyfiken” onödigt försiktig – är det en kompromiss för att inte skrämma bort läsare som ryggar för ordet feminist? Samtidigt är tonen klyschigt ”feministisk” på det där lite trista vi-och-dom-viset. Visst kunde boken ses som ett slags öppet brev till alla gubbiga teaterstofiler, men tyvärr tror jag inte att de värsta av det slaget kommer att läsa den. Faktiskt.
Ville man övertyga eventuella motståndare hade man tjänat på att i sin grundton inte vara så … enkelspårig. Skriver jag med risk för att bli missförstådd. För även om Större än så här i första hand måste ses som en handbok skulle jag gärna ha läst färre men djupare diskussioner kring gruppens slutsatser, som gärna hade kunnat få vara mer akademiska för att kännas trovärdiga.
Nu känns allt förenklat redovisande, nästan lite svartvitt, som om boken var en påtvingad skriftlig rapport efter ett skolgrupparbete som man på förhand visste resultatet av. Och tyvärr bidrar den rätt låga språkliga nivån med flera slarviga skrivfel, lite otajt disposition och ledande frågor med förutsägbara svar till ett ganska oinspirerande helhetsintryck.
Emellanåt flikas konkreta övningsexempel in, som verkar nyttiga för teaterstudenter och som jag bara kan anta saknas i scenskolornas ordinarie kurslitteratur. Så dessa utgör pluskontot tillsammans med intressanta intervjuer med regissören Suzanne Osten och skådespelare som Ann Petrén, Gunilla Röör och Simon Norrthon. Deras berättelser öppnar upp för den fördjupning som jag önskat att hela boken haft.
Kom igen Lacrimosa – skriv mer om detta, för det behövs verkligen, men gärna bättre än så här.
FAKTA
Titel: Större än så här – Tankar för en genusnyfiken gestaltning
Författare: Liv Elf Karlén, Emma Stormdal, Rebecca Vinthagen
Förlag: Bokförlaget Atlas
ISBN: 978-91-7389-327-5
LÄNK
Teater Lacrimosa
Loading ...
