Försoffat på teatern

I skuggan av väskdebatten favoriseras ett helt annat föremål på teatern, ett långt mycket bökigare och tyngre sådant än den lilla accessoar som har fått självaste Ebba von Sydow att hamna på tidningarnas kultursidor under våren. Vi talar om soffan, på allas scener 2007.

Kanske är det vardagens trygghet som soffan symboliserar. Eller så beror det på tv-kanalernas alla soffprogram. Konstateras kan i varje fall att soffan är 2007 års hetaste rekvisita på Sveriges teatrar.
Vi tänker på Stockholm stadsteaters samtalsserie Soffan som startade hösten 2006 och har fortsatt under våren, ett evenemang där publiken fick möjligheten att möta skådespelare och regissörer i, som teatern uttrycker det, ”avslappnade samtal”.

Soffigt värre var det i Maline Castas pjäs på trendiga möbelhuset R.O.OM. i maj.(Foto: Maline Casta)

Vidare på Maline Castas pjäs Du och jag och barnen älskling, en konsumtionskritisk pjäs som likt en trojansk häst hade premiär 21 maj i trendsoffans högborg, möbel-glam-meckat R.O.O.M på Kungsholmen i Stockholm. Och så givetvis Hedda Gabler i regi av Alexander Mørk-Eidem (också Stockholms stadsteater) där Celsings gigantiska 70-talssoffa fick spela huvudrollen genom att vara scenens absoluta mittpunkt. För att inte glömma vågen av terapiteater som har exploderat sista året med vanligt förekommande situationer på terapidivanen, en tacksam dramaturgisk lösning som särskilt utnyttjas av privatteatrarna (se nummers teaterlexikon ») och senast använd i en performance som Revolutions in therapy.
Bakåt i tiden påminner vi om föregångare som Jon Fosses Flickan i soffan (2002) och Kenneth Kvarnströms första pressträff som chef för Dansens hus (2004) som helt och hållet hölls som ett intimt soffsamtal mellan press och konstnärer.
Soffan. Trygghet och terapiplats för teatervärldens anemiska själar eller skådespelaren som soffpotatis, ett resultat av växthuseffekten? Vi hoppas på förstnämnda.