Första varningen på Unga Folkteatern

Iscensättningen är enkel, scenografi och kostym återspeglar ett borgerligt hem vid förra sekelskiftet. Katrine Sönderskov spelar hustrun med stor värdighet och ett isande bett i replikerna. Med utsökt sadism driver hon sin desperate make (Daniel Nilsson) allt djupare in i svartsjukan. Hans karaktär har i sin självupptagenhet uppenbara släktskap med Strindbergs alter ego i andra verk. Det äkta paret flankeras av hyresvärdinnan (Elisabeth Göransson) och hennes dotter (Hanna Holmqvist), båda uppenbart förälskade i mannen. Dottern tvekar heller inte att gå till handgripligheter vilket ger upphov till en del komiska situationer.
   När även hustrun i slutet fogar sig och låter sig omslutas i sin makes armar i rädsla att bli gammal, ful och bortvald liknar det en Strindbergs våta dröm. Lagret med damm på bonjouraxlarna blir därmed något för tjockt för att Första varningen ska bli något annat än en bagatell. Om än en rätt förtjusande sådan.