Gregor Samsa vaknade en morgon och fann sig vara förvandlad till jude. Så börjar inte Franz Kafkas novell Förvandlingen. Men i sin iscensättning gör David Farr och Gisli Örn Gardarsson den tolkningen närmast övertydlig.
”Det kommer en tid när samhället ska rensas från ohyra”, säger hyresgästen som flyr när han upptäcker den förvandlade Gregor.
Här är Gregor en man i kostym som klättrar på väggarna och talar fullt begripligt. Det är bara för familjen som hans tal är skärande läten. Är man obekant med novellen måste det vara rätt svårt att förstå vad han är för ett monstruöst kreatur.
Teamet från isländska Vesturportteatern och engelska Lyric Hammersmith skapar en småmurrigt småborgerlig mellankrigsinteriör: om det inte vore för Gregor och hans hemska förvandling skulle pjäsen kunna vara ett psykologiskt drama om den ekonomiskt och känslomässigt skuldrelaterande, förljuget självföraktande småborgerliga kärnfamiljen.
Nick Caves och Warren Ellis specialskrivna musik antyder ett dolt hot, typ skräckfilm. Det är Gregors älskade lillasyster, förnämligt spelad av alltid lika sevärda Josefin Iziamo, som är det inneboende, svekfulla hotet.
Att göra novellen dialogburen, repliker i stället för berättande text, gör förstås att en hel del nyanser går förlorade. Här finns till exempel ingenting av Gregors inre funderingar och spetsiga humor.
Inte heller begriper man varför det inramade urklippet med den pälsbärande damen är så viktigt för honom att han kämpar om det med livet som insats.
Förvandlingen blir i denna isländsk-engelska version till slut mest en nycirkusföreställning i kammarspelsformat med skräckeffekter. Huvudsaken tycks vara Mattias Lech i och för sig mycket imponerande klättringar på väggarna.
Här finns en hel del expressiva kroppsrörelser och medvetet överspel även i den övriga ensemblen. Uppsättningens verkliga fokus är akrobatiken, och Gregors dödsscen är onekligen spektakulär.
Loading ...
