Position of elsewhere är ett allkonstverk i tre delar med koreografi, scenografi och musik i tätt samspel. Den sparsmakade men kraftfulla scenografin, skapad av Jens Sethzman, består av en stor kullagerliknande konstruktion av metallringar med små ljuspunkter som hänger från taket. Kanske ligger det något symboliskt i att den för Johan Inger närmast obligatoriska muren ersatts av en mobil som påminner om ett planetsystem. Förhoppningsvis kommer den internationellt verksamma koreografstjärnans omloppsbana även fortsättningsvis omfatta Stockholm, trots stadens ”position of faraway” i den internationella dansrymden.
Kompositören Jean-Louis Huhtas specialkomponerade musik dominerar verkets första del, ibland så starkt att den tar över. Balansen återskapas dock när koreografin då och då upphör att underordna sig musiken och rörelsen stannar upp i frysta fraser som genom sin skärpa för tankarna till kalligrafi. I min mening är dessa korta sekvenser verkets absoluta höjdpunkter.
Den kalligrafiska skärpan går igen i tredje delen som är ett långsamt adagio till pianomusik av Bach. Varje rörelse, varje minimal lägesförskjutning framstår då lika tydligt som de svartklädda dansarna mot den beigegrå fonden. Koreografins relation till musiken är intim men inte undergiven och vågar vila i stillheten mellan tonerna.
På samma sätt som Sethzmans mobil transformeras under verkets gång, beskriver även koreografin ett slags förvandling: Den första delen innehåller utbrott av den rörelsefrenesi som präglade Ingers tidiga verk för Cullbergbaletten och leder via den andra delens eleganta och samtida koreografiska stil till ett mycket personligt förhållande till rörelsen i verkets tredje del. Där vänder Inger ryggen åt rörelseflödet och bejakar istället korta sekvenser och solitära rörelser. Tomheten och den till stillhet gränsande långsamheten blir en inte bara naturlig, utan nödvändig del av koreografin.
Inger gör även plats för en ironisk reflektion över nuet. I ”Avskedet”, placerat i verkets andra del, kan Kenneth Bruun Carlsson ses som koreografens stand-in när han blir omsorgsfullt (ibland till och med mycket omsorgsfullt) kysst farväl av samtliga dansare. Passagen – som naturligtvis kan tolkas på många sätt – får en särskild innebörd genom att Inger under sina fem år som konstnärlig ledare för Cullbergbaletten bidragit till en omformning av kompaniet.
Loading ...
