För att vara ett verk av en författare som jobbar med det språklösa, med pauser och mellanrum i ett kargt poetiskt landskap, känns Flicka i gul regnjacka nästan trivsamt småpratig. Nej visst, det är klart att Jon Fosses nya pjäs är knapp scenisk poesi för finsmakare, en minimalistisk teatermusikalitet med upprepningar, tystnad och tvekan. Inget puttrigt kafferep.
Men är det inte ett ganska kontaktsökande gäng som flanerar ut till mysmelankoliska dragspelstoner framför en fjordblå naturabstraktion till fond?
Mycket ensamhet sväller i mångas bröst, men många möten pågår också. En oroande obestämdhet – som i kvällning och gryning – vilar över både tid och rum, när fyra karaktärer möts och icke-möts på en trekantig ö på golvet, som på en tillvarons spelplan.
Ensamme mannens (Carl-Magnus Dellow) enslighet är påträngande, Ensamma kvinnans (Åsa Karlin) mer ett tilldragande mystiskt hot. De två paren (Stina Ekblad, Magnus Roosman, Irene Lindh och Johan Lindell) är som destillat av livslånga relationer i nöd och lust. Ibland ropar man ”Kom!”, ibland står man bara där, ibland går man sin väg.
De är alla här, men samtidigt någon annanstans. Som en vuxenversion av Fem myror är fler än fyra elefanters barnprogramsexistentiella ”Där är där, där man inte är. Här är här, där man är”. Den där osäkerheten på närvarandet och möjligheten till kommunikation påpekas ofta, lika ofta som bilden av en flicka i gul regnjacka dyker upp i replikerna – som ett minne som bär på både vacker nostalgi och kanske ödesdiger utsatthet.
Iscensättningen och det tonsäkra spelet betonar textens sammanblandning av välbekant och främmande: vardagsritualer framstår som oförklarliga, det absurda verkar tryggt. Det är Beckettskt, men befriat från plommonstop. Dallrandet mellan abstrakt och konkret skapar en sugande spänning.
Plötsligt svirrar det till i huvudet och jag minns en bild på mig själv i elva-, tolvårsåldern. I gul regnjacka. En kall hand griper om hjärtat: är det kanske mig vi talar om här? Skulle det lika gärna kunna vara mitt minne? Sådana är Fosses bilder, både specifika och allmängiltiga, så att de smygande påminner om våra egna.
Loading ...
