Runt om den fyrkantiga spelplatsen finns svartgröna resårväggar som öppnar och sluter sig när någon ska in eller ut. På scenen står rektangulära träskivor som skådespelarna kan gömma sig bakom. De är rödsminkade runt ögonen och ett par av dem har antydan till päls. Sagan handlar om lilla Lucy, hennes familj och hur deras hem ockuperas av ett gäng oförskämt fräcka och farliga vargar. Samma skådespelare spelar både vargar och människor. När vargarna mot slutet jagas ut och flyr är de lika rädda för människorna som människorna är för dem.
Vargarna gestaltas med en tvetydighet som gör att de kan representera både människans inre dunkla drifter och de andra, de utifrån kommande, främlingarna. Lucy (Arabella Lyons) hör konstiga ljud i väggarna i familjens hus. Hon tror, nej hon vet, att det finns vargar i väggarna men lyckas inte övertyga vare sig mamma (Alexandra Zetterberg), pappa (Krister Lindgren) eller sin odräglige storebror (Björn Johansson) om det. För, som mamma säger: ”Om vargarna kommer ut ur väggarna, är allt över. Det vet alla”.
Men de livsfarliga vargarna, i Buttericksliknande masker, anfaller och familjen flyr skräckslagna ut i trädgården. Innan det blir för otäckt skjuter skådespelarna upp sina masker i pannan. En annan trygghet är att ljuset, med lampor i taket runt spelplatsen, belyser även publiken. När vargarna sedan har tidernas party i familjens hem, övergår stämningen från skräck till överdådig komik. Vargarna släpper alla hämningar, de vräker i sig syltmackor, kastar omkring popcorn, spelar hög musik, skräpar ner och klär ut sig i familjens kläder.
I en tid av växande främlingsfientlighet och rädsla för det annorlunda och avvikande, det må vara al-Qaida, psykiskt sjuka eller invandraren som just flyttat in mittemot, är den här föreställningen en fullträff. I kombination med hejdlös underhållning lyckas den visa att det kan finnas någonting konstruktivt i att konfrontera rädslan för det okända, i stället för att bygga murar och isolera sig. Därför skulle jag vilja att varenda unge fick se den just nu, helst med mamma och pappa.
Loading ...
