När Uppdrag granskning ville undersöka vilka som befann sig bakom de IP-nummer som spottade ur sig kvinnohat och -hot, ledde det ofta till någon snubbe i mjukisbyxor som slokörat menade att det inte var så illa ment. Den lille kränkte mannen i teaterns källare, gestaltad av Lo Kauppi i endagsstubb och sneda tänder, känns onekligen som hörandes till samma kränkta brödraskap.
Hela världen, ja till och med tingen i den ännu inte färdigställda ”jämställdhetslokalen” där han ska hålla föreläsning ingår i en gigantisk konspiration för att trycka ner honom. Som en vilsen Mr Bean försöker han med spelad värdighet finna fotfästet bland rullar med isolering, golvpapp och elkablar som blixtrar och kortsluts och sabbar hans powerpointupplägg.
Vi får en utläggning om hur männen, allt sedan Titanics undergång, då kvinnor och barn fick gå före i livbåtarna, förvandlats till förbrukningsvaror, mindre värda än kvinnor. Kauppi som även dramatiserat pjäsen, får uppsjön av antifeministiska, rasistiska och sexistiska inlägg från Zolfagarys bok, ”jämställdister” och inte minst Anders Behring Breiviks manifest att framstå just så absurda som de är. Hur kvinnors beräknade längre livslängd på allvar upplevs som en orättvisa liksom hur vi med ljuset hastighet rusar mot ett ”Amazonia” där kvinnorna snart har tagit över.
Men Kauppi som är en van enmansaktör gör mer än raljerar över män som drömmer sig tillbaka till femtiotalets bullbakande och tillmötesgående kvinnoideal. Hon iklär sig kostymen fysiskt, känslomässigt och mentalt. Figge Norling låter regin leka med manliga uttryck. Ställer det kontrollerade korrekta, ”så där ja, jag har koll” mot det osäkra kastrationsångestskrikandet. Det är både bitskt, roligt och rörande.
Medan Kauppi har empati för, och roligt med rollen, vinner hon/han även vår medkänsla. Alltmedan ”vit kränkt man” med IQ-kurvor, diagram och biologiska forskningsresultat försöker övertyga oss om männens djupt diskriminerade verklighet, växer insikten om hur maktlös han verkligen känner sig. Man vill liksom trösta och samtidigt påpeka hur ologisk och missriktad all denna aggressivitet är. Med ökad självinsikt skulle förståelsen från andra bli större.
I publiken denna kväll skulle jag uppskatta att cirkus tjugo procent var hanar. Jag hoppas att Kauppi kommer att spela för en mer testosterontät publik på fler ställen i landet. Som Ladies Night fast tvärtom. Den här föreställningen skulle kunna leda till bra diskussioner utan hatet som utgångspunkt.
Loading ...
