En föreställning om främlingsfientlighet med nästan 30 år på nacken kan tyckas lite passé, men med de gångna valet i bakhuvudet, är den i själva verket mer aktuell än någonsin. Lägger man dessutom till att den belyser ämnet i stort och handlar mer om okunskap och att våga känns den än mer relevant. Kom igen Charlie ger hopp om att vi ska mötas och omfamna varandras olikheter.
Froggy lämnar sin plågsamt blyge vän Charlie på ett pensionat drivet av den nyfikna pratkvarnen Betty. För att han ska slippa konversera hittar Froggy på att han inte förstår språket och därför får ingen tala med honom. En lögn som får en oväntad vändning.
Publiken får sig en sprittande överraskning redan en minut in i föreställningen och sen är cirkusen i full gång. Inte på det typiska farsartade släng-i-dörrar-sättet utan med mer sublim och bitvis trygg humor som är typisk för trogna Lorry-fantaster.
The Foreigner som pjäsen heter i original spelades första gången i november 1984 och det är andra gången Peter Dalle regisserar en svensk upplaga. I två av rollerna har regissören fått jobba med sina forna vapendragare Suzanne Reuter och Claes Månsson från just Lorry-tiden. Det är sannerligen en fröjd att se delar av detta gäng samlat igen, denna gång förstärkta av Sveriges mysfarbror nummer ett; Robert Gustafsson som huvudpersonen Charlie.
Claes Månsson känns bekant och bekväm i sin roll som militären Froggy och levererar tungvrickande lögner och historier på sitt sedvanligt lugna men slagkraftiga sätt. Även Robert Gustafsson är sig lik, för Charlie blir precis en så förvirrad och tafatt herre som vi sett honom spela så många gånger förut. Även om jag gärna hade sett honom klä sig i en lite nyare kostym finns det få personer kan spela så finurligt charmanta och osynligt närvarande som Gustafsson.
Men det är Suzanne Reuter som pensionärsägarinnan Betty som stjäl showen. Hon är så barnsligt bra och behärskar såväl ton som kroppsspråk och fingertoppskänsla till fullo. Nästan obemärkt förvandlas hon från en karaktär med ett ganska sjavigt och uppgivet intryck till att bli lite piffigare för varje gång hon äntrar scenen för att slutligen stå där och glänsa som den sanna stjärna hon är.
Loading ...
