Framtidslandet

De djupaste maggropskittlingarna infinner sig när man tar plats i mer oansenliga attraktioner: Som när Sara Pietikäinen målar sporthallen i skimrande färger med Katarina Kieris poetiska text om Hotell Oppipoika i Rovaniemi. Eller när Norrbottensteaterns Öppen Scen-ungdomar myllrar in på scenen och vältajmade, med enorm scenglädje, framför en absurd associationskedja i turbotempo. Som David Vikgrens exakta tonträff i Små solars kväde. Eller Tove Alsterdals Sara som krockar sin idealbild av Norrbotten mot verkligheten.
   I Luleå finns 22 attraktioner listade i programbladet. 22 kortpjäser som vill berätta om norrbottnisk identitet. Vissa komiska, andra intetsägande, åter andra tragiska. Många vänder blicken bortåt för att berätta om sin närhet: Sovjet, Stureplan och tillresta turister agerar motpol. Andra hittar spänningar inom det egna gigantiska länet. Och ingenting är någonsin entydigt, varken nöjesfält, föreställningar eller regionala identiteter.