Vi befinner oss hemma hos två kända personligheter från Det Kongelige Teater i 1800-talets Köpenhamn: Johan Ludvig Heiberg, författare och under några år direktör för teatern, och Johanne Luise, hans fru, en firad skådespelerska sammastädes.
Förhållandet mellan makarna Heiberg är redan märkt av skvaller och intrigerna vid teatern, men också av den ojämlika inbördes relationen. Mannens vana att ständigt mästra sin många år yngre hustru får henne att svara med kyla och sarkasmer.
En kväll får de ett oväntat besök av en uppriven H C Andersen (Franck Olofsson). Han behöver tala ut om sitt pinsamma missöde under ett tal inför kungafamiljen, och få tröst.
Samtalet utvecklas emellertid inte så som det kanske var tänkt från början och H C Andersens självupptagenhet och påträngande omedelbarhet sätter vänskapsrelationen (återigen) på prov. Snart börjar en väv av oförlösta relationer, både mellan de inblandade, och deras förflutna, bre ut sig framför oss; en ömtålig väv av ord, vars yta täcker det undermedvetnas bevekelsegrunder.
Rolf Sossnas regi är ren, utan några onödiga övertoner. Samtidigt som rekvisitan bärs in, meddelas gällande scenanvisningar. Naket och distanserat. Spelet kan börja.
Johan Ludvig (Karl-Gunnar Malm) är sträng och krävande, vilket håller honom upprätt i hans livs alla motgångar. Men den öppna impulsiviteten hos H C Andersen stegras tidvis till en förment naivitet och Johanne Luises (Lena Åkerstedt) spydighet blir alltför monoton. Det invecklade och sköra mellan text och handling går då förlorat.
Loading ...
