Allt tar sin början i ett triangeldrama. Bröderna Helmer och Tage trånade i sin ungdoms dagar efter samma Ellinor. Och Ellinor, hon minns inte riktigt varför hon till slut gifte sig med Tage. Nu sitter de där på ålderns höst och grubblar över hur livet blev.
Nej, de gör det inte alls. När Anette Norberg regisserar Rasmus Lindbergs absurda komedi störtlandar de snarare i varandras minnen. Likt ensamma satelliter snurrar de runt varandra och frontalkrockar, fast de inget hellre vill än att mötas. Catherine Westling gör den förvirrade Ellinor på väg in i demens, Bengt Dahlberg hennes make, den korrekta Tage. Greger Lindquist spelar hans bror Helmer, en förbittrad sjöman och kåkfarare.
Mossigt? Inte alls. Trots att det framstår som en slags åldringspjäs, är det snarare en komisk berättelse om allt det där som är livet. Den som lever får dö är den sista pjäsen i Rasmus Lindbergs teatertriptyk om döden, minnet och tiden. De första två heter Dan då Dan dog och Förödelsedagsbarnet.
I Lindbergs sista del är slutet mycket riktigt nära. Men när man bor på hem får man inte vara alldeles ifred med saker och ting. Inte ens med ett triangeldrama. Undersköterskan Therese, (Saskia Husberg), är uppslukad av sina egna problem med sin förra kille. Parallellt med pensionärernas förvirrade och passionerade uppgörelse bryter Therese in med en tonårsångest i storleksordning atombomb.
I högt tempo och med stor förvirring kastar sig alla fyra mellan nutid och dåtid, mellan minnen och det som pågår just nu. Det handlar om rivalitet, obesvarad kärlek, svek och en längtan efter att bli bekräftad i sina känslor. Onekligen avhandlas stora spörsmål, typ hela livet. Berättarstilen är drastisk och mycket humoristisk. I samma takt som dramat snurras upp mot en uppgörelse, förtvinar Ellinors minne. Hur var det nu…vad heter det nu….ja, men den där ni vet….den där….hur var det nu?
I slutändan tenderar frågorna alltid bli fler än svar. Och kanske spelar det inte någon roll hur det var eller vad som egentligen hände. Det blir slutsatsen av Den som lever får dö. Livet blir aldrig som man tänkt sig och inget vet man om framtiden. Eller som Therese säger på slutet: “Bara den som dör får se”.
Loading ...
