Frankensteins monster är nere på Teater Västernorrland och lägger mask. En av de två regissörerna, Perra Söderberg, når honom på mobilen.
– Var är ni nånstans? undrar han.
Maskören Gunilla Eklund och Tony Könberg, monstret, är på väg uppför Norra Stadsbergets backar till det blå cirkustältet som flippflappar i snålblåsten. Det är det första kostymrepet för Kvartersteaterns sommarmusikal Frankenstein och premiär för monstrets mask.
Masscenerna är många, ett femtiotal aktörer medverkar i diskussionsfyllda krogscener och mäktiga körer.
Klassikerna bra – rymmer mycket folk
Kvartersteatern grundades 1979 och har idag runt 200 medlemmar som är aktiva minst en gång i veckan. De flesta är ungdomar men åldrarna i Frankenstein sträcker sig från 11 till 66 år.
– Vi är många. Alla får vara med i Kvartersteatern, vi har inga auditions, säger Perra Söderberg.
Många klassiker är bra på det sättet, det går att skriva in mycket folk i manus. Ringaren i Notre Dame, Ivanhoe (med tio hästar på utomhusscenen), Peter Pan, Annie, Sound of music, Oliver Twist och Robin Hood hör till det senaste decenniets uppsättningar på Kvartersteatern. Zorro finns på önskelistan för framtiden.
Idén till Frankenstein dök upp när Ringaren i Notre Dame spelades 1998.
– Det är alltid så att det dyker upp en idé, sedan tar det ett tag innan den blir verklighet, säger Perra Söderberg.
Pyrotekniska effekter
Tony Könberg som nu spelar monstret minns när idén spånades fram:
– Uppvakningsscenen – den blir nog fan i mig mäktig den …
Nu ligger han själv under ett svart skynke på scenen. Doktor Frankenstein, spelad av Lasse Aspling, och assistenten Igor, Daniel Dahlqvist, ska snart väcka liv i det sargade liket. På bänkarna kurar aktörer inlindade i filtar.
– Det kommer att vara mycket effekter i den här scenen, viskar Perra Söderberg till mig och förklarar var pyroteknikladdningarna ska placeras.
– Har mina händer skapat denna styggelse! utropar Doktor Frankenstein förfärat när han får se sitt monster.
Teater Västernorrlands maskör har gjort ett gott arbete – levrade blodstrimmor och ett igenmurat öga gör Tony Könbergs uppenbarelse läskig. När han sminkat av och äter hamburgare efter genomdraget ser han ut som en betydligt gemytligare 35–åring. Till vardags jobbar han på en industri och en förstående förman gör det möjligt att lägga ner den tid som krävs för att han ska kunna spela Frankensteins monster. Men varför gör han det?
– Dels är det roligt att spela teater. Sedan blir man som en … familj låter lite klichéartat men det blir nästan så. Man blir som en hel stor familj. På något konstigt sätt suddas åldern ut och man umgås över generationsklyftorna.
”Hälften teater och hälften socialt arbete”
Innan Tony Könberg gick med i Kvartersteatern hade han bara stått på teaterscenen en gång.
– Men jag är musiker i grund och botten, så det är ingen konstig krock. Sedan har jag aldrig varit bangen att göra något överhuvudtaget. Jag kanske har varit en teaterapa hela tiden, säger han.
Utanför tältet grillar regissören Perra Söderberg korv.
– Nisse, får jag låna lite senap!
Han gillar amatörteater, beskriver det som hälften teater och hälften socialt arbete.
– Alla har sin egen anledning att vara med, säger han. En del har skådespelardrömmar, andra har dragits dit av kompisar, en del vill testa om de törs. Och när man väl kommit igång har vi ju jävligt skojigt.
Mary Shelleys roman Frankenstein, eller den moderne Prometeus kom ut 1818 och var stilbildande för science fiction-genren. Den har resulterat i ett otal teateruppsättningar, filmatiseringar och tecknade serier.
– Det hon skrev då som en skräckgrej, det är ju verklighet i dag, säger Perra Söderberg.
Tony Könberg, som spelar monstret, ser den som bred och tidlös med många paralleller till vad som händer idag – forskning som alltid vill gå ett steg för långt.
– Det handlar också om utanförskap, Monstret blir utstött också. Han har inte gjort något, allt han gör blir han driven till. Det är en avancerad form av mobbing. Den förmedlar budskapet: Här kan det sluta om det vill sig illa.
– Man ska inte tycka så jävla mycket om allt, sedan om det trillar ner en polett efter en vecka så är det ju bra då. Men först och främst är det underhållning, tillägger han.
Och monstret då, varför spelar han det?
– Det är mycket musik i våra föreställningar och killar som kan sjunga är hårdvaluta. Eftersom det här är en bärande roll ska den sjunga… och sedan är jag ju störst, säger Tony med ett smil.
Nedräkningen har börjat
I gästboken på kvartersteaterns hemsida räknas dagarna ner till timmar innan premiär:
”GGAAAHHH!!! Vet ni vad vi gör om EXAKT en månad…gulp…p..p..pppremiär!!”
”jag vet är det inte underbart. Längtar till helgen när vi ska upp på berget.”
”Oj oj oj…Nu går det fort!!! Inte alls långt kvar nu! Så fort premiären är över, så kommer det bara säga PANG. Så står man där o drar spik o tänker på hur det var…”
Loading ...
