Om många av Freuds teorier genomgått omprövningar på det vetenskapliga planet, så kan man nog säga att teatervärlden är betydligt mer trogen hans utsagor. Bland såväl teaterteoretiker som -praktiker finns många starka, freudianska fästen. En musikal med titeln Freuds cigarr i regi av Moments Andreas Boonstra, en person som gjort sig känd för att välta heliga kulturkor genom sina uppmärksammade klassikeromtolkningar, känns därmed redan på förhand som ett behövt koncept. Och så känns förstås cigarrmetaforen lockande i sin mångtydighet.
Dessvärre framstår denna Freudmusikal, med Jonas Samuelsson-Nerbe i den cigarrpuffande titelrollen på Boulevardteatern i Stockholm, som oväntat försiktig.
För som musikal betraktad är Freuds cigarr så melodisvag att man genast förstår att det inte är den vanliga, trallsugna musikalpubiken librettisten och kompositören Jan-Erik Sääf i första hand vänder sig till. Tonvikt ligger istället på texten och presentationen av Freud. Greppet är underhållande och man ser en vilja till satir som gärna hade fått spetsas till bättre i regin. För som den är nu fastnar musikalen på grund av sitt textmaterial så till den grad i redovisningsplikten att den blir faktasnäll och nästan kan ses som en tonsatt föreläsning med humoristisk knorr.
Samuelsson-Nerbe alternerar dock skickligt mellan rollen som Freud samt dennes kolleger/rivaler och trots att tempot ibland haltar jobbar han exempelvis upp ett fint spel mot sin musiktrio ”Die Freuden”, samt mot den klänning som ligger i analys på divanen och som representerar överklasshysterikan Irma. I en vit Billybokhylla finns kopior av antikgrekiska teatermasker som kommer till pass när Oidipuskomplexets upprinnelse ska gestaltas och skildringen av konflikterna mellan jaget, detet och överjaget blir en tokschizofren komediscen.
Libido, sexualdriften, får förstås också sitt rättmätiga utrymme. För vem drabbas inte av penisavund när en rosa plyschtingest plötsligt börjar tilltala doktorn i en drömtydningssekvens.
Så när föreställningens centrala showstopper ”Sex, sex, sex” (som i: svaret på livets alla frågor) mynnar ut i en publik allsång övertygas man om hur på tiden det är att Freud själv får ligga på divanen.
Loading ...
