STOCKHOLM: Medan teaterns institutioner strävar efter en rimlig lön, kämpar den fria teatern och dansen för ren överlevnad.
-Att göra kulturpolitik av arbetsmarknadspolitik är nästan det svåraste man kan ge sig på, säger kulturminister Marita Ulvskog.
Känslorna var upphettade under måndagens debatt om Teaterförbundets Manifest för den fria scenkonsten.
-35 sidor fel och brister som måste åtgärdas, konstaterade Tomas Bolme, Teaterförbundets ordförande med manifestet i hand.
Anslagen till den fria teatern måste höjas, rimliga löner måste utgå. A-kassan måste anpassas till den verklighet med kortare anställningsperioder varvade med arbetslöshet som frilansande skådespelare och dansare lever i. Även en konstnär måste ha råd att någon gång vara sjuk. Det är några av kraven i manifestet.
Kulturminister Marita Ulvskog kunde bara hålla med, men inte lova något.
– Det är svårt att skapa en egen fil för scenkonstnärer i arbetsmarknadspolitiken. Då kommer andra grupper och vill samma sak och det kan skapa en jättekonflikt, sade Marita Ulvskog.
– Istället måste vi bryta ner de stora systemen och det är ett stort jobb.
I Sverige finns ungefär 3 000 yrkesverksamma scenkonstnärer, av dem är det bara 700 som har något som liknar en fast anställning. Högst 500 av de 2 300 som frilansar har återkommande engagemang på institutionsteatrar.
Nästan alla dansare och de flesta av skådespelarna är frilansare som drabbas av perioder av arbetslöshet. Många räknas som arbetslösa även under repetitionsperioder och får bara avtalsenlig lön under de dagar som de har föreställning.
Upprörda känslor
När kulturborgarråd, riksdagspolitiker i kulturutskottet och andra politiker började prata om vad de åstadkommit på kulturområdet vände sig publiken och svor i sina stolar.
– Det fria teaterlivet håller på att dö medan ni sitter här och käbblar om partipolitik, röt Eva-Lena Björkman, frilansande skådespelare, från läktarplats och drog ner applådåskor från en upprörd yrkeskår.
Loading ...
