Universitetet var definitivt inget för Jens. Därför stod valet mellan ett jobb som parkförvaltare i Lund och det som då var en hobby, teatern. Det blev teater för hela slanten. Året på Fridhems Folkhögskolas teaterlinje gav Jens förutom en fru och så småningom barn, grunden till det som idag är hans yrke: skådespelare. Ända sedan han gick ut för snart nio år sedan har han arbetat som skådespelare. Något som är få förunnat med enbart folkhögskoleutbildning.
–Det fanns en tid då jag avundades de som gått scenskolan. Det var som om de hade en hemlighet, att de visste något om teater som jag inte gjorde. Nu vet jag att det inte är så, säger Jens som är 30 år och arbetar på Nya Skånska Teatern i Landskrona.
Keith Johnstone husguden
VARFÖR VALDE DU JUST DIN UTBILDNING?
– Den amatörteatergrupp som jag länge var engagerad i bildades av elever från Fridhem. De pratade mycket om skolan och berättade att undervisningen till stora delar bygger på Keith Johnstones teaterteorier. Det stämde överens med mina uppfattningar, så det kändes rätt så självklart. Att jag kände folk som gått Fridhem gjorde att jag hade en klar och tydlig bild av vad utbildningen gick ut på innan jag började.
HUR MÅNGA GÅNGER SÖKTE DU INNAN DU KOM IN?
– Jag sökte bara Fridhem och bara en gång. Då var inte insökningsproven så avancerade. Jag och min kompis ”repade” tillsammans innan och kritiserade varandra. Jag gjorde mitt paradnummer som är att jag sjunger låten ”Moon over Bourbon street” samtidigt som jag spelar kontrabas och fottamburin. Det numret har jag haft stor användning av senare när jag har sökt jobb. Både jag och min vän kom in. Nu vet jag att insökningsproven har blivit mycket mer avancerade.
VAD TYCKER DU OM UTBILDNINGEN?
– Året på Fridhem var fantastiskt. Otroligt duktiga och engagerade lärare. Där fick jag hela grunden till vad jag sysslar med idag – allt från rörelse till att skriva texter. Men min viktigaste utbildning är den jag fick då jag arbetade på Ensembleteatern. Lars Arrhed (numera chef på Angeredsteatern i Göteborg. red:s anm.) som var regissör och konstnärlig ledare var min kompromisslösa mentor. Det var en hård utbildning eftersom vi hela tiden hade säljkravet på oss som man aldrig har när man går i skolan. Jag refererar ständigt till det jag lärde mig där och nämner Ensembleteatern minst tre gånger om dagen. Men utan Fridhem hade det kanske inte blivit Ensembleteatern.
Fördelarna med Fridhem
VAD HAR DU FRÄMST LÄRT DIG?
– Det främsta jag lärde mig på Fridhem var att hitta viljan hos en rollkaraktär och att alltid söka efter den. Vissa saker tänker jag fortfarande på i mitt arbete som jag lärde mig där, som det vi lärde oss om rörelse och om hur man bygger upp en text.
HUR HAR DU FÖRÄNDRATS?
– Jag blev friare i tanken och säkrare på att jag har något att komma med. Dessutom väcktes mitt andliga intresse under den här tiden. Men det viktigaste var nog ändå att jag träffade min blivande fru där. Vi gick i samma klass, men hon har gått en annan väg än jag. Idag är hon florist. Vi har en dotter som är ett halvår gammal.
DANSA DITT NAMN, RÖDTJUT OCH ANDRA FÖRDOMAR OM TEATER?
– Jag tänkte att folk skulle dricka jättemycket rödvin och spela jättemycket gitarr och så var det också. Och det älskade jag. Men alla var samtidigt väldigt ambitiösa och målinriktade.
Fridhems rykte
STATUS
– Fridhems teaterlinje har mycket gott rykte som skådespelarutbildning och som förberedande utbildning till Teaterhögskolan märker man bland teaterfolket. I min klass kom två stycken in på scenskolan efter det och flera arbetar med teater på något sätt idag.
HADE DU GÅTT SAMMA VÄG OM DU FÅTT VÄLJA NU?
– Jag sökte scenskolan två gånger men var inte ordentligt förberedd innan och sprack i första. Men det har gått bra för mig ändå. En enda gång har jag stött på reaktioner på att jag inte gått teaterhögskolan och det var när jag och sex andra var kvar i sista uttagningen till ”Kristina från Dufvemåla”. Då sa juryn att de tyckte att jag hade för lite erfarenhet. Det var antagligen scenskolan de menade. Det fanns en tid då jag gärna hade gått där, men jag tror inte det hade passat mig och jag är väldigt nöjd med den väg jag gått eftersom det har gått bra.
FRAMTIDEN
– Jag har jobb fram till år 2001. Sedan ska jag vara pappaledig. Min dröm är att alltid få arbeta på en teater som ifrågasätter och för en diskussion om det den gör. Och det blir nog teater eftersom jag fortfarande är rädd för filmkameran och tycker mig inte riktigt behärska den tekniken. Och så älskar jag direktkontakten med publiken.
Loading ...
