Den dragshowigt klädda flygvärdinnekaraktären Pam Ann – eller Caroline Reid, som det står i hennes australiska pass – har hemmapublik. Majoriteten av dem som kommit för att se den flyg- och gayhumoristiska soloshowen Fly different tycks jobba som kabinpersonal och/eller vara homosexuella män av klassiskt subkulturellt snitt.
Det är inte utan att det luktar lite branschfest över hela tillställningen. Publiken skrattar ofta och högt, långt innan skämten ens närmat sig punchline. Detta trots att Fly different lider av en icke obetydlig dödvikt av förväntade skämt – för någon som är i flygbranschen torde vissa av de humoristiska vinklarna vara i farozonen för k-märkning.
Dock föreligger ingen direkt risk för haveri. Reids supertuperade och frispråkiga flygvärdinnefigur Pam Ann greppar nämligen publiken vid testiklarna från ögonblicket hon gör entré. Och det är den första halvan av Fly different som främst är värd att skriva hem om.
I det inledande pratblocket ansätter Reid publiken med en flod av improviserade häcklingar. De bakersta raderna i salongen jämförs med packet i economy class, åskådare från olika flygbolag spelas ut mot varandra, nationella och korporativa stereotyper vänds och vrids på.
Trådarna plockas upp, strös ut, blandas och tvinnas ihop och skämten haglar i ett långt, associativt och fullkomligt oberäkneligt ståuppflöde av högsta klass. När Pam Ann tillåter sig att bli riktigt grov i mun, sådär så att öronen nästan krullar ihop sig, så blir det hysteriskt roligt.
Sedan går det tyvärr nedför. Showens andra halva påminner om en långsam inflygning som borde belönas med en trött charterapplåd istället för jubel.
Ett fysiskt nummer med förfriskningsvagn och Pippi Långstrump-docka dras ut i oändligheten utan att generera komisk release, vi bjuds på en videosekvens med lätt rasistisk touch av typen ”asiater har smala ögon” och de avslutande dragshownumren – där Pam Ann bland annat sjunger Fly me to the moon – känns direkt oinspirerade och pliktskyldiga.
Publikens nöjdhetskurva tycks dock vara opåverkad trots att föreställningens fokus i halvtid har skiftat från stor humor till lätt underhållning för en redan vunnen publik. Men så är de också i branschen.