Uttrycken ”en kvinna av börd” och ”en man av folket” fick ett oväntat uppsving vid prinsessan Victorias förlovning med Daniel Westling. Inte så konstigt att Isa Aouifia fått idén att låta det blivande bröllopsparet blicka ner från fondväggen över hans bearbetning av Fröken Julie.
Kön och klass är ju de där brännbara ämnena som år efter år tänder August Strindbergs maktspelsdrama.
Och respektlösa grepp om det har många tagit (senast såg jag Kim Anderzon som vit äldre kvinna svärma för sin svarte betjänt en modern västafrikansk natt i Hågelbyparken, just nu spelas en 1930-talsversion på Norrlandsoperan). Men det hindrar inte att det är roligt när Aouifia i taffligt hemsydd superhjältedräkt lommar omkring och försöker få Julie att vilja komma ut och spela (hon är trött på sin roll efter 120 år).
För att sedan lura först en, sedan en annan kanske bättre, tjej ur publiken att läsa kokerskan Kristins repliker. Som en besparingsåtgärd. Och som en illustration av några av alla förväntningar på kvinnor (duktiga, snygga).
Och sexiga. För när Malin Morgan slutligen gör entré som divig donna med huvet på skaft och vippig tyllkjol bär det rätt snabbt av till sovrummet. Det vi vanligtvis inte får se i pjäsen är här en inklippt nutidsscen: fyllehångel till hiphop övergår i våldtäktsscen.
Men när pjäsen ska ta vid igen dör närvaron bort. Andra delen bara pågår. Och pågår. Den hejdlösa stilblandning som i början gav smart lager-på-lager-effekt – Aouifias direkta vardagssnack, de två Kristintjejernas ”spelade” naturlighet (ja, de var utplacerade), Morgans lek med en förhöjd ”Dramaaatenstil”, samt föreställningens tids- och perspektivbyten – varvar till slut sig själv och blir en gungande sjösjuka.
Man har nog valt den spretiga formen för att öppna för olika tolkningar, väcka frågor snarare än föra fram ett budskap – det finns en uttalad tanke om att göra föreställningen till en plattform för publikdiskussion.
Men för att en föreställning ska tjänstgöra väl som den typen av bruksteater måste den ändå fungera i styrka av sig själv. Här undrar jag om publiken kan hålla sig pigg och vaken för en efterföljande debatt.
Loading ...
