Frozen på Teater Playhouse

RECENSION. Vi ser dem alltför ofta, små tidningsnotiser på max fem rader, bortglömda mellan kaffeklunken och nästa tugga på mackan. Bakom dem döljer sig en gränslös tragedi, omätbar i antal tecken på tangentbordet. Det kan handla om ett försvinnande, en våldtäkt, ett mord, ibland alla tre tragedier på en gång - som i fallet Rhona.

Den presenteras lite filmiskt som en psykologisk thriller. Konkret handlar pjäsen om förmågan – eller snarare rätten – att förlåta. Om ett oväntat möte mellan tre personer i ett psykets nattsvarta bermudatriangel där de tre ömma punkterna utgörs av offrets mamma, förövaren och psykologen. Någonstans inom denna radie finns en försvunnen flicka vid namn Rhona.
   Texten är tung på samma sätt som Sverigeaktuella Zinnie Harris Saknad, vilken också handlar om en bortrövad flicka och det psykologiska händelsförlopp som en sådan tragedi medför för de kvarlämnade. Och man förstår verkligen varför dramatikern Bryony Lavery nominerades till fyra Tony Awards för pjäsen. Playhouse ska ha all cred för sin fingerspitzgefuhl beträffande välskriven dramatik.
   Men ensemblen lycaks inte riktigt förmedla alla dramats nyanser till publiken. Här blir karaktärerna istället väl tillskruvade och schabloniserade, vilket känns frustrerande. Det blir helt enkelt svårt att ta historien på allvar när ”den enfaldige mördaren”, en grovt tillyxad karaktär, tilldelas en närmast komisk roll i dramat samtidigt som flickans mamma kör på som en ångvält över scenen.
   Jag saknar över huvudtaget ett mer sublimt och tonsäkert spel i en pjäs som handlar om det värsta en förälder kan uppleva: att ens barn blir mördat.

Ylva Lagercrantz