På Scenkonstbiennalens tredje dag visar sig Jönköping från sin bästa sida. Solen som glittrar i Vättern och torkar upp nattens regn – ett glitter som givetvis lyser upp även Munksjön, där Scenkonstbiennalens själva högkvarter, Kulturhuset Spira, är beläget. Ett hus vars orange detaljer går i samma kulör som Scenkonstbinnalens profilfärg.
I år har en urvalskommité ur branschen utsett de sexton föreställningar från landet som varit på repertoarerna de senaste två åren och nu spelas på biennalen. Därtill presenteras fem internationella gästspel, sex högskoleproduktioner, värdstadens egna föreställningar och förstås en mängd seminarier.
De flesta biennalföreställningar har Nummer recenserat tidigare. Och visst går det att konstatera att de har fallit även oss kritiker i smaken. Själv var jag betagen av damerna i Folkoperans Carmina Burana som Sofia Nyblom recenserade för Nummer (”oemotståndligt”, men med visa invändningar, se recensionen här). Dramatens C fick undertecknad att gå i ”partikelspinn” (läs hela recensionen).
5boys.com från Backa teater förekom i redaktionens diskussioner kring Årets bästa föreställning i Götaland, men det föll på att vi inte recenserade den, utan valde att bevaka den genom en intervju med regissören Anja Suša istället. Efter att ha sett den på biennalen kan jag konstatera att denna våldsskildring skriven för fem kvinnliga skådespelare är en stark och flerdimensionell käftsmäll med precis avvägning mellan humor och avgrundssjup i både text och regi.
SCUM-manifestet från Turteatern fick en klar femma av Lisa Boda och skapade Nummers längsta diskussionstråd, Malmö stadsteaters Jag ringer mina bröder utsågs lite vågat till biennalen innan den ens hade haft premiär. Det visade sig lyckligtvis vara rätt val om man får tro Björn Gunnarsson som i sin recension ansåg att regissören ”Farnaz Arbabi på ett suveränt sätt låter textens egen rytm styra föreställningens skiftningar.” (Ja, jag håller med efter att ha sett den i Stockholm).
Karin Kämsby uppmanade alla att se Den kaukasiska kritcirkeln från Folkteatern i Gävle efter att ha skrattat mer än på länge; enda invändningen jag har hört kring föreställningen här i Jönköping är att det drar kallt i tältet som slagits upp i Rådhusparken. (Föreställningen vann dessuom Nummerläsarnas pris för Årets bästa föreställning 2012). Unga Dramatens Rövare beskrev jag själv som en ”träffsäker tonårsrevolt” och From Sammy with love gick i alla fall delvis hem hos Maina Arvas som tyckte att den var ”rörande, spännande, rolig, romantisk och sorglig”, men väl pedagogisk.
”En dansant roadmovie utan handling” – så beskrev Thomas Olsson Gunilla Heilborns This is not a love story, vars skissartade karaktär han tyckte var både föreställningens styrka och dess svaghet. Däremot var Pelle Lindblom inte överförtjust i Norrbottensteaterns Natten är dagens mor som han tyckte förbryllade trots helhjärtat agerande.
Min personligen största behållning av biennalen har dock varit av internationell art. Belarus Free Theatre står för en omskakande och otroligt väl genomförd collageföreställning med sin matinspirerade Trash Cuisine som tar upp dödsstraffet ur olika ocensurerade aspekter (läs även Nummers text om denna här). Yttrandefrihet och demokrati är tema för samtliga internationella gästspel och Autumn Dance, där Shabnam Tolouei gestaltar tre regimkritiska kvinnor från Iran har ett mildare, men inte mindre viktigt, tilltal. För mig personligen gav dessa båda upplevelser mig något tillbaka av min ursprunliga drivkraft att arbeta i teatervärlden; jag har alltid gillat tanken på teaterns kraft att förändra och påverka.
Inte desto mindre fann jag det väldigt berikande med denna förmiddags besök på Poste Restantes interaktiva träningsanläggning Njutningens ekonomi, där publiken, med avstamp i en inledande filmföreläsning samt personlighetskartläggning, fick handfasta uppgifter i form av exempelvis karaoke och koreograferad gruppromenad för att uppnå upplevelsen ”kul”. Och just kul hade jag verkligen tillsammans med de medmänniskor som besökte anläggningen samtidigt. Vilket kanske kan vara ett nog så viktigt steg mot en vänligare värld. (Läs Nummers spaning om interaktiv teater här.)
Loading ...
