Frun från havet på Stockholms stadsteater

Inramade av grönskande murar, välkomnar familjen Wangel sina förbipasserande besökare. Bersåerna står höga, och leder människor till en labyrintartad mitt där möten och samtal är ofrånkomliga. Havets känningar präglar den stilrena scenografin. Blå och gröna färgskalor blandas med speglingar från vattnet i en blomförsedd damm. Det är lummigt, instängt och kvavt.
   Sceneriet ändrar aldrig utseende, utan ger även publiken en längtan efter frisk luft och öppna dörrar. När fru Wangel desperat kippar efter andan, gör vi det också. Det outtalade och underförstådda i Ibsens text, har fått distinkta vinklingar i Sara Cronbergs balanserade regi. Vi slipper anemiskt tillknäppta fruntimmer. Inga gapande guldfiskar som dånar i männens armar. Galenskapen hos fru Wangel är ingen sjukdom, utan snarare ett tecken på mänsklig sundhet – en revolt i akvariet.
   Uppsättningen är välspelad, fängslande och vacker. Karaktärernas grumliga undermedvetna har fått en kristallklar tydlighet, vilket gör Frun från havet till en pärla.