Riksteaterns konstnärliga grupp Jam vill förstås hitta en ny stjärna, men man vill också blanda genrer och kanske hitta en ny form av scenkonst. Höga ambitioner, men också demokratiskt; vem som helst oberoende ålder, utbildning kan anmäla sig, vare sig man är akrobat, sångare, improvisatör, poet eller vad som helst.
I lördags kom turen till Uppsala, med Uppsala stadsteater som arrangör, med stöd från bland andra dans i Uppland. Medelåldern på publiken var cirka 19 år och alla verkade ha roligt, publiken var med på ett sätt som jag aldrig har sett förut i en teaterlokal. Mellan två nummer lyckades Open Jam konferencier Mikael Wranell få oss allihop att dansa till Back in Black. Wranell dominerade för övrigt scenen minst lika mycket som artisterna, i pauserna mellan numren spexade han precis lagom mycket.
Ett av det första numren var Hubinette, en tjej som tillsammans med sin hund dansar till Knock on wood. Orkester moi är också minnesvärt. Två vackra unga tjejer som smäktande sjunger en sång med smäktande glöd.
Kycklingen Kjell fick publiken på fall
Trollkarlen/komikern Johan Ståhl gjorde trollerikonster tillsammans med sin kyckling, Kjell. Han röstades fram som publikens favorit, vilket innebar att vi kommer att få se honom i sommar.
Två street dance grupper uppträder, den ena, Wiggle Street Dance Crew gjorde ett imponerande nummer som började med att de alla tre blev smittade av en konstig sjukdom, som tvingade alla som är smittade att dansa okontrollerat…. Vi fick också se Yelda Mirzai, en ung tjej som läste en dikt på sitt modersmål dari.
Den som kanske lyckades bäst med att spränga gränserna blev poeten Johan Dale Mårtensson, vars nummer var en improviserad diktmonolog som gränsade till rap. Han frågade helt enkelt en man i publiken om vad de skulle prata om. Svaret blev ungdomskultur, och så blev det en diktmonolog om det. Mycket skickligt.