I finska stjärnskottet Juha Jokelas andra pjäs Fundamentalisten, årets vinnare av Nordiska dramatikerpriset, är det före detta prästen Markus som för ordet. Markus (Auvo Vihro) är kyrkoförnyaren som skrivit bästsäljaren Storstädning i katedralen, från kvällstidningslöpen känd som Sensationsprästen. Nu ska han berätta sin sanning för oss.
Två räddningsförsök driver historien framåt: Heidi (Minna Hokkanen), den unga konfirmationsledaren Markus en gång svikit, är idag frälst och söker upp honom för att rädda honom ur djävulens klor. Markus i sin tur står inte ut med att Heidi, som på nytt väcker starka känslor hos honom, fastnat i sekterism. I första aktens bibeldiskussioner stångar förnuft och känsla, bokstavstro och vetenskapsargument sig blodiga mot varandra.
För den jagsvaga Heidi är tron en drog och smärtstillare. Hon slås i spillror när Markus vaknar upp till en moralisk baksmälla och inser att han inte vill bli hennes nya husgud. En lättledd sektledarhustru som partner till en manchesterkavajteolog? Hur tänkte han?
Men också den rationelle Markus rämnar. Jokela låter oss ligga fascinerande nära intill på analyssoffan alltigenom andra aktens ödesdigra kulmination.
Trots sitt komplexa tema är Fundamentalisten lätt att ta till sig. Jokelas berättartekniska cliffhangers håller spänningen vid liv, den svarta humorn rundslipar kanterna. När en mobiltelefon ringer trevar publiken i vanlig ordning efter sina mobiler, andas ut och spanar irriterat efter syndabocken. Men den höga signal som stör scenens heta meningsutbyte visar sig komma från Markus! ”Nu är det Gud som ringer och säger att jag har fullständigt fel”, suckar han.
Föreställningen ges på finska och simultanläsningen känns till en början som ett tröttsamt filter. Men utan den hade jag antagligen inte noterat med vilken fantastisk precision Jokela väljer sina ord (motsatsen till allsmäktig är ”nollsmäktig”, parets möten ”sorglustiga”) – språket både nyanserar och avslöjar sina talare.
Fundamentalisten är högst sevärd; ett sorglustigt skådespel om de sanningar, religiösa eller inte, som människan i sin jakt på mening bevakar med fundamentalistisk nit.