Det är Skandinavienpremiär för David Edgars dramatisering av journalisten Gitta Serenys bok Albert Speer och sanningen. Jasenko Selimovic regisserar och på rollistan finns bland andra Philip Zandén i huvudrollen som Speer.
Albert Speer var Hitlers rustningsminister och en av führerns närmaste män. Han undslapp dödsstraff i rättegångarna efter andra världskriget genom att hävda att han inte kände till förintelsen. Den centrala frågan i både boken och pjäsen är huruvida detta stämmer eller inte. Om Speer ljög i rättegångarna, blir följdfrågan hur en människa klarar av att leva med sex miljoner liv på sitt samvete.
Nummer såg en repetition av pjäsen, där publiken möter både den unge Speer, som gör snabb karriär under brinnande världskrig, och den åldrade Speer i en fängelsecell. Efteråt haffade vi Philip Zandén och ställde ett par frågor.
Vad för slags människa var Albert Speer?
– En överlevare. En pliktuppfyllande människa med väldigt hög moral men med en inre moral som inte var lika hög.
Du menar att han kunde blunda för saker som skedde, trots att han visste att det var fel?
– Ja, men frågan är vad han visste och inte visste. Han erkände så mycket han kunde, men ingen människa kan erkänna att han visste att 6-8 miljoner liv utplånades och fortsätta leva med den skulden.
Ljög han under rättegångarna efter kriget i Nürnberg?
– Han kunde inte erkänna allt, då hade han blivit hängd. Hade han protesterat mot Hitler hade han blivit skjuten. Albert Speer ville leva och det är ingenting man kan anklaga en människa för. Men i hans fall fick det fruktansvärda konsekvenser. Han satt i fängelse i 20-25 år, sedan levde han i 20 år till. Man kan tänka sig vilken tortyr det var att leva och inse att man har byggt hela sitt liv på ett misstag.
Somliga kritiker har noterat att Gitta Sereny tycks ha blivit väldigt charmad av Albert Speer när hon gjorde sina intervjuer. Förstår du om hon blev det?
– Ja, han var en mycket charmig man, bildad, kulturell och såg ganska bra ut. Han förkroppsligade det bästa av överklassen. När jag gestaltar honom måste jag ju förstå alla sidor av honom och göra det så komplicerat som möjligt för åskådaren.
På vilket sätt är en pjäs om Albert Speer inte bara att gestalta historiska händelser?
– Pjäsen visar att det handlar om vars och ens inre moralkompass. Den är ett slags varning.
Vad vill du att man ska tänka när man har sett pjäsen?
– Att man ska följa sin inre röst, den vi kallar det sunda förnuftet, oavsett vad lagar och regler säger. Man ska säga stopp när man måste säga stopp. Men man ska också våga säga ja. Det är det farligaste som finns, det är mycket enklare att säga nej.
Loading ...
