Fusion är när ”lätta ämnen smälter samman till tyngre ämnen, samtidigt som enorma mängder energi frigörs”, skriver Puma Scenkonst om sin senaste föreställning. Och jag förstår vad tanken är.
För under en färgglad vimpelgirlang med bedagad cirkuskänsla klipps och klistras en mängd korta scener till en eterisk collagevarieté – med lite mörker i fonden. Ett, två, tre … hela 13 små stycken, där de flesta baseras på texter ur noveller av den franska författaren Clarie Castillon och den amerikanska dito, Miranda July.
En ”roman där det är otänkbart att den kvinnliga huvudpersonen bär någonting annat än klänning” har kritikern Nina Björk skrivit om en annan av Castillons böcker och det ger en vink om stilen men också ett av ämnena även här: hon som är både flicka och kvinna.
Indiekonstnären July glider mellan text och film och är kanske mest känd som stillsamt poetisk-humoristisk filmskapare (tänk de bitterljuva relationerna och vardagsmötena i Me, and you and everyone we know).
Lätta ämnen som smälter samman till tyngre … Det låter så lätt, som om det smälter av sig självt. Men hur svårt det är blir tydligt när denna unga frigrupp gästar Moment teater med Fusion – insekter och torrsim.
Det fragmentariska manuset i kombination med en lite ojämn ensemble och en arbetsprocess värdig ett experimentellt popband (här byter alla instrument med varandra mellan styckena: dramatisering, regi, spel om vartannat) utgör ibland ett hinder för den där sammansmältningen.
Men det finns flera tonträffar. Karolina Hyllners neurotiskt vispande hemmafru är behagsjukt obehaglig, Aurelia Le Huche har genomträngande närvaro och Frida Spång hittar trovärdighet i stycket ”Den här personen”.
Roligt med enkla medel blir det när tre pensionärer övar simning på golvet med varsin vattenskål för huvudet i ”Simklubben”, med Elin Skärstrand som till sin egen förvåning självutnämnd – och stolt – coach. Där bär berättelsen efter hand fram något mer, sorg skymtar i det dråpliga.
Loading ...
