Det är tredje pjäsen gillt för Paula McManus på Unga Teater Västmanland och västmanlänningarna är bara att gratulera.
Nu står filosofi för sjuåringar, ett slags Jean-Paul Sartre light, på repertoaren och Anja Rajic och Jimmy Endeley på scenen som det utmärkta och lagom barnsliga radarparet med outsinlig energi och frustande mimik.
Nioåringarna Hanna (Rajic) och Malte (Endeley) är grannar i samma hyreshus. De har, på nioåringars vis, börjat närma sig de stora frågorna, vilka de är och varifrån de kommer.
I en värld av vuxna som inte förstår, föräldrar som inte ser, jobbiga småsyskon som tar allt fokus och kompisar som tränger sig in i själen tappar de ibland bort sig själva – ja faktiskt rent bokstavligen – och skäms för mindre smickrande delar av sitt jag.
Paula McManus manus balanserar väl mellan skratt och barndomssvärta, Nora Nilsson har gjort lekfull regi av Hannas och Maltes identitetskrisande, och Zofi Nilsson åskådliggör – genom sin barnkammarrealistiska scenografi där såväl legot som Scooby Doo-tidningarna har hamnat på sniskan – att livet går att betrakta ur olika perspektiv.
Tematiken är inte ny under solen, men den är i Kolla mej då! alldeles ovanligt tillgänglig, med hjälp av fyndig situationskomik och lite prutthumor i form av en svärande mormorbaksida som både fiser och stoppar upp snorkråkor bakom finsoffan när ingen ser på.
Och givetvis hittar Hanna och Malte både in i sitt innersta och fram till varandra innan timmen är slut. Den sjuåriga publiken får inte bara en fin föreställning utan också ett påtagligt minne till skänks för att inspireras till detsamma.