Rivigt med dockor om räv

Det mest klassiska exemplet på utanförskapsböcker för barn är förstås HC Andersens Den fula ankungen. Själv har jag min personliga favorit i Garth Williams Den svarta kaninen och den vita kaninen, om två kaniner som syns olika bra olika tider på dygnet.

I Stefan Castas fabel Gå och bada, Mister Räf, som för övrigt gav illustratören Staffan Gnosspelius Elsa Beskow-plaketten 2008, möter vi en räv som blir retad för att han är röd och därför färgar pälsen blå med hjälp av blåbär.
   Och nu har den i likhet med så många andra framgångsrika barnböcker blivit teater för de små i en dramatisering av regissören Helena Nilsson. Men den här gången har det gått ovanligt fort, boken gavs ut så sent som 2008.

På Stockholm stadsteaters minsta scen Bryggan, där Marionetteatern numera huserar, har scenografen och dockmakaren Anna Hallberg skapat en magisk sagoskog fylld av de mest bedårande små djurdockor som, förutom räven, består av ett gäng myror, en liten hare, en glasögonprydd mullvad och en tokig fågel, en skrattande groda, en stickig igelkott och många flera lurviga filurer som för tankarna till Beatrix Potters värld.
   Tillsammans möter de i samförstånd dag och natt i skogen, men räven blir allt som oftast hånad för sin färg, vilket får honom att rulla sig i lera och gnida sig mot blåbärsris, allt för att passa in.

Anna Hallberg, Erik Häger och Kay Tinbäck du Rées har fullt upp med alla dockbyten – myror, flygfän och annat smått flyger till barnens glädje runt på scenen.
   Gå och bada, Mister Räf är helt enkelt en föreställning om att duga som man är. Ett råd så gott som något i dessa tider av makeoverhysteri, även för så små barn som fyraåringar vilka föreställningen vänder sig till.