I en tid när de kulturella medlen utarmas och det ligger en yogastudio i snart sagt vartenda gathörn (kanske som tätast på Södermalm i Stockholm, men nog fann jag också en i hörnan intill mitt Kirunahotell tidigare i höstas) – är det möjligen säkrast att göra teaterscenerna till träningslokaler. Kanske var det så Pia Forsgren på Judiska teatern tänkte då hon bjöd in gagainstruktören Rachael Osborne från Batsheva Dance Company att under november leda Gaga for the people i teaterns heltäckt svarta scenrum med utsikt över Djurgårdsbrunnskanalen.
Gaga är en dansteknik för professionella. För dansarna i Batsheva Dance Company, under Ohad Naharins ledning, ingår den i den dagliga träningen. Men gaga är också en rörelsefilosofi för gemene man. Eller – av deltagarna att döma på det gagapass jag besöker – för gemene kvinna.
Vi är ett fyrtiotal trikåklädda gaganoviser – i huvudsak kvinnor – som lyhört följer Rachael Osbornes instruktioner och böjliga rörelser under en dryg timme medan skymningen faller utanför. Mjukt, stilla rör vi oss, söker kontakt mellan kroppsdelar, föreställer att vi rör oss i vätska, att våra kroppar omges av svärmande insekter, att vi tar emot och ger energi till varandra. Ingen kroppsdel är glömd, ingen rörelse fel. Det handlar om att lära känna sin kropp, bli fysiskt medveten om kroppsfunktioner vi annars aldrig reflekterar över. ”Upptäck benets olika delar” Prova att böja vristen utåt men låret inåt”. Osborne leder oss i rörelserna med lika handfasta som tillåtande anvisningar.
Upplevelsen är inte omedelbar, men den smyger sig på. Stunder av enformighet leder till transliknande tillstånd, vidare igen till intensiva energikickar när kroppen vaknar till liv av en raskare rörelse. När passet är slut är jag inte trött, men jovisst – öppnare, mer medveten, mer i harmoni med mig själv.
Friare än bikramyoga, sinnligare än crossfit. Visst kan det hända att gaga blir nästa träningstrend. Om du går till Judiska teatern under november blir du en av de första i Sverige att uppleva den.
Loading ...
