Monty Python´s Spamalot, en av 2000-talets mest prisade musikaler, är sprungen ur filmen Monty Python and the Holy Grail. Den handlar om Kung Arthur och riddarna av det runda bordet – Sir Robin (Johan Glans), Sir Lancelot (Adde Malmberg), Sir Galahad (Robert Rydberg) och Sir Bedevere (Henrik Hjelt) – som slår sina mer eller mindre kloka huvuden ihop i jakten på den heliga graalen. Under hösten har den spelats för utsålda salonger i Malmö och nu tar galenskapen ett kliv in i Stockholm med en ny Kung Arthur (Henrik Dorsin) att axla vansinnesmanteln.
På papperet ser castingen strålande ut, men Henrik Dorsin känns en smula återhållsam och utstrålar inte någon särskilt majestätisk trovärdighet eller kunglig satir. Han sjunger bättre än väntat, men framstår mer som en biroll till bland annat Robert Rydbergs undersköna tolkning av den fagra och vältaliga Sir Galahad.
Även Kim Sulocki i rollen som packåsnan och betjänten Patsy stjäl utrymme från sin konung och lyckas genom ett spattigt kontrollerat kroppsspråk och en underfundig underton ge den där extra lilla kryddan i allt han gör.
En annan av föreställningens mest glänsande komiska stjärnor är förstås Johan Glans. Han gör en charmig men bortkommen Sir Robin, som helst inte vill slåss utan bara sjunga och dansa.
Damen i sjön (Nina Söderquist) står, inte helt otippat, tillsammans med Mattias Linderoth, för kvällens bästa sånginsatser, något som det i övrigt inte finns så gott om.
De tekniska lösningarna imponerar. Annars är scenografin ganska sparsmakad. Något som inte gäller manuset. Allt ska med och man skäms inte för att driva med någon eller något. Gillar man makabra sångtexter, hejdlösa drifter av musikaler, rojalister och döden, samt gläds åt sexistiska anspelningar på i princip allt kan Spamalot mycket väl vara den perfekta föreställningen.
Det finns gott om briljant galenskap och små underbara detaljer. Det är rått, men på ett hjärtligt sätt. Ganska roligt, men inte hysteriskt kul. Och fastän det är svårt att lämna salongen med något annat än ett smil på läpparna efter den avslutande allsången av slagdängan Always look on the bright side of life så känns Spamalot ändå på det stora hela aningens för lång och kanske som lite för lite av det goda.
Loading ...
