Familjen har samlats för att diskutera den skröpliga moderns framtida öde i Den gamla. Foto: Johan Gunséus
Recensioner [2013-03-19]

Galghumor på ålderns höst

Den gamla av Ada Berger
Scen: 
Ögonblicksteatern
Ort: Umeå
Regi: Johanna Salander
Musik: Ann-Sofie Lundin
Scenografi: Sofia Stattin
Kostym: Karin Ågren
Ljus: Håkan Brohlin och Eskil Lövström
Medverkande: Carina Strandberg, Karin Larson, Simon Person, Camilla Björnehall, Sara Ahlberg och Stefan Fries
Kör: Sonja Sörlén, Åsa Zakrisson, Héléne Tjernström, Helena Grönberg, Lena Nordlund och Stefan Fries
Länk: Ögonblicksteatern


RECENSION/TEATER. Svartsynt och drivet skildrar dramatikern Ada Berger och regissören Johanna Salander det komplexa familjelivets olika sidor i Den gamla, som avslutar en pjästrilogi om hemligheter. Elin Axelsson känner igen sig på Ögonblicksteatern.

Vilka hemligheter har den äldre generationen? När Ögonblicksteatern rundar av och avslutar sin trilogi om hemligheter med Den gamla är det ålderdomen som sätts under lupp. Som grund för arbetet ligger ett antal intervjuer manusförfattaren Ada Berger och ensemblen gjort med äldre människor om vad de valt att hemlighålla i sina liv.

Till skillnad från de två första delarna i trilogin – Hemligheter sökes! eller Allt du inte vet om mig och Hemligheter Del Två – En hemlig rörelse – som var mer fragmentariskt associativa är Den gamla en ganska traditionell pjäs, uppbyggd kring ett antal karaktärer och samspelet dem emellan under några intensiva dygn.

Pjäsens epicentrum är den 91-årige modern, kallad ”den gamla” av sina tre barn och deras respektive. Hon är nu skröplig och familjen har samlats för att diskutera moderns framtida öde. Med scenen i mitten och publiken i en omfamnade ring får vi följa de åldrande barnens försök att enas kring vem moder är och vad hon behöver.

Är det kanske dags för hemmet? Absolut, säger den syster (Karin Larsson) som tillsammans med sin sambo (Sara Ahlberg) de senaste åren agerat obetald hemhjälp hos modern. Hon har ju börjat dricka kaffe på kopp, dessutom luktar de kakor hon bjuder på kiss, berättar paret. De två andra syskonen protesterar högljutt. Den ena systern, en avdankad textilkonstnär, spelad med klockren komisk tonträff av Carina Strandberg, letar gig till modern i förhoppning om att en sångkarriär ska gjuta livskraft i den döende föräldern.

Också sonen i familjen, Simon Persson som bortklemat nervvrak, sätter på sig skygglapparna, kryper upp i fruns (Camilla Björnehall) famn och vägrar se moderns skröplighet. Modern (Sonja Sörlén) själv, vad vill hon? Säg det; hon har redan försvunnit in i senilitet och spenderar hela andra akten sängliggande och tyst i väntan på döden.

I en dråplig svartsynthet och med ett bra dramatiskt driv visar Den gamla på alla de där trassliga trådarna som gör det här att leva i familj så komplext och komplicerat. Med en kaxig galghumoristisk ton ger Ögonblicksteatern särart och lyskraft till en, visserligen ofta berättad, berättelse om allas våra familjer. Ung, medelålders och äldre, vi är många som kan uppskatta och känna igen oss Den gamla. Hemligheterna då? De tar modern med sig i graven.

Elin Axelsson

Share/Bookmark
Vilket betyg vill du ge föreställningen? (4 st)

För att sätta ditt betyg, för musen över Nummersymbolerna nedan och klicka på exempelvis symbol nummer 3 om du vill ge betyget 3.

1 Star2 Stars3 Stars4 Stars5 Stars
Loading...
Tyck till!

Så här tycker Nummers läsare