Det är mycket märkligt. I salongsmörkret på Dockteatern Sesam sitter svenska lågstadiebarn, uppvuxna med film, tv, video och dataspel, och gapar av förundran över handmålade ljusbilder från 1800-talet – som rör sig! Ett skepp gungar fram på havet, en fontän sprutar vatten, näsan på en gubbe växer ut – det är stillbilder och ingen förstår hur det går till.
Laterna Magica heter dockteatergruppen Sesams senaste föreställning, och de magiska ljusbilderna som projiceras med hjälp av stora, en gång gasdrivna, projektorer från 1800-talets England, blåser liv i en scenisk tradition som varit glömd länge.
En handfull förmögna samlare har under årens lopp roat varandra med bildvisningar på obskyra engelska herresäten, men som teater har Laterna Magica-bilderna inte använts på över hundra år.
Magisk enkelhet
Och ändå verkar det så enkelt när jag, över huvudet på en skara lika nyfikna förstaklassare, får se hur det går till. Glasmålningar som stoppas in i en projektor; dubbla glas, kugghjul och snören för rörelseeffekterna; dubbla projektorer för drömscenerna. Förmodligen är det just enkelheten som lockar: känslan av att den magi vi bevittnar faktiskt går att förstå.
Men det finns i dessa bildserier, som Teater Sesam kombinerat till en enkel, exotisk äventyrsberättelse, en ursprunglig naivitet och en målerisk skönhet som nog även små barn känner av. Något som skiljer den här ljusshowen från dem som serveras på tv-skärmen eller i datorn. Och naturligtvis gör det sitt till att figurerna då och då träder ut ur bilden och uppenbarar sig på scengolvet: två skådespelare, Vanja Nilsson och David Bolander, kompletterar föreställningen med musik, sång och små tablåer.
”Samspel mellan ljus och mörker fascinerar”
Dockteatern Sesam har funnits i över tio år i Göteborg och utforskar alla former av dockteater och skuggspel. Just skuggspelet är en specialitet: Nasrin Barati, som också medverkar som dansare, och Mansour Shahpar, Laterna Magica-mästaren själv, har tagit med sig skuggspelstraditionen från Iran och producerat både barn- och vuxenföreställningar med hjälp av silhuettfigurer. Framför allt folksagor och moderna barnberättelser, men också klassiker som Strindbergs Ett drömspel och Mozarts Trollflöjten.
– Det är samspelet mellan ljus och mörker som fascinerar oss, säger Mansour Shahpar, och Laterna Magica-tekniken bygger också på detta. Tidigare har vi utforskat olika asiatiska former av skuggspel, nu har vi börjat undersöka de västerländska.
Mansour Shahpar och Nasrin Barati är själva samlare av ljusteaterrekvisita: i foajén demonstreras ett tiotal olika varianter av projektorer, magiska speglar och silhuettfigurer – en miniutställning som publiken kan ta del av före och efter föreställningen.
Men det är i salongsmörkret de stora små underverken sker: med hjälp av primitiva diabilder från en svunnen tid.
Loading ...
