När dansen reproducerar könsstereotyper är det genom rörelsen – det outsagda, kroppsliga som är så svårt att sätta fingret på men som bär på så mycket betydelse. Walesiska Eddie Ladd gör sin egen lilla revolt genom att vägra vara kvinna, men inte heller lyckas vara man.
Hon är Tony Montana i sin egen Scarface – en föreställning som blivit så populär att den turnerar runt världen sedan flera år. Och slåss mot den brittiska imperialismen när hon ändå är farten.
Manliga rörelser
Filmen Scarface med den kubanske gangstern Tony Montana som machotungt centrum, mättad med manlighet och adrenalin, gestaltad av gangsterrollernas mästare Al Pacino. Den självklara idolen för en genusmedveten ung, kvinnlig performancekonstnär? Nja, kanske inte, men ändå den man som walesiska Eddie Ladd valt att hylla med en föreställning.
Eddie Ladd är liten och livlig, gnistrar som en buspojke och verkar bemöta allt det som gör henne arg mer med skratt än med ursinne.
Hon är uppvuxen med maffiafilmer och gangsterromantik. Gillar den självklarhet med vilken snubbar som Eddie Montana skapar sig själva, tar plats i rummet och bara är. Så som amerikaner är – och män. Till skillnad från walesare – och kvinnor.
När Eddie Ladd gör perfomance av Scarface spelar hon själv Tony Montana – eller snarare, rör sig Tony Montana. Ladd har fastnat för hans kroppspråk, både det starkt koreograferade rörelsemönster som skådespelaren Pacino valt att använda för att fånga sin karaktär och den frihet som en man som Montana tar sig i sina rörelser. Allt det han markerar och visar upp för sin omvärld genom gester och mimik: ”hej – nu är det jag som är kungen.” Det är befriande att få röra sig så, berättar Eddie Ladd. Men det handlar inte om drag, inte om att imitera en man – utan att frigöra sin egen kropp.
– Jag är inte särskilt bra på att spela man, jag lurar inte någon. Det är mer som en hyllning och för mig, som alltid försökt slippa vara ”kvinnlig” är det underbart att få vara så manlig i mina rörelser.
Patriarkat och imperialism
Eddie Ladd har två huvudsakliga konflikter i bakhuvudet när hon gör Scarface*– den mellan manligt och kvinnligt och den mellan Wales och England. På samma sätt som kvinnan lärt att sig att ta liten plats, att ödmjukt röra sig i periferin av den manliga världen, har Wales invånare lärt att göra sig små i skuggan av England. Glömt sitt språk. Hukat under övermakten. Därför har hon placerat sitt Scarface-drama på den walesiska landsbygden.
Hennes verk är en kombination mellan film och dans. Hon har spelat in en bakgrundsmiljö på sin barndomsgård och när hon uppför verket live agerar hon framför en kamera vars bild klipps in i den förinspelade bakgrunden.
Liksom i Sverige är synen på kön och genus föråldrad även inom den brittiska scenkonsten. Ett faktum som påverkat Eddie Ladd i hennes konstnärliga ställningstaganden. Att hitta ett nytt sätt att uttrycka sig och röra sig har varit en viktig strävan – både privat och konstnärligt. Men att hon som ung kvinna agerar kallhamrad gangster på scen ses inte som särskilt kontroversiellt, menar hon.
– Nej, folk fnissar lite åt det, rycker på axlarna och fortsätter se på män och kvinnor på samma sätt. Jag tror att en föreställning som den här mer ses som ett litet undantag som bara ger en bekräftelse på att allt är som vanligt i resten av världen.
Loading ...
