Gåvan med Västerbottensteatern

Skådespelarna är i roll men minglar med publiken som för att visa att teater inte alls är farligt. Kanske finns en dubbel tanke med det intima nedrivandet av vägg nummer fyra. Den vanliga vänligheten vaggar också in publiken i trygghet inför den mjukskräckis som komma skall.
   När Maria bryter samman går hon, pojkvännen Rikard och hennes mamma Minna tillsammans för samtal hos psykoterapistuderande grannen Kurt. Där bekänner Maria sammanbrottets orsak: hennes döda lillasyster Sara visar sig återigen för henne. Ingen tror henne.
   Gåvan rymmer en hel del skratt, många fint dynamiska scener, mycket lokalförankring och en snyggt sammansatt historia. I vissa trådar (som den lokala skjutjärnsjournalistens intåg) brister den i övrigt realistiska tonen men räddas i stort av det återberättande upplägget. Helena Weegars scenografi strålar av vit ikeamodernitet och kontrasterar på ett snyggt sätt mot den underliggande läskigheten. Kalla kårar ränner genom ryggen när ljuset förändras, de flortunna gardinerna fladdrar till och Maria skräckslaget väser: ”Hon kommer.” Min ödsliga vandring mot bilen i Vindelns vinternatt känns lite mer osäker än tidigare…