Det är upprörande att ta del av Jochum Landins skäl till varför Kulturrådet inte skriftligt dokumenterar argumenten bakom sina beslut om bidrag eller avslag, när han intervjuas om saken i Nummer. De klingar mest som falska svepskäl.
Jochum Landin påstår att det skulle bli för dyrt att dokumentera argumenten bakom besluten. Detta är ett mycket provocerande och nonchalant uttalande. Hur mycket skulle det kosta att skriva ner argumenten i samband med varje enskild diskussion? Landin påstår också att han vill skona konstnärerna från sanningen kring avslagen. Vilken humbug. Jag tror att man är rädd för att bristerna hos beslutsfattarna ska uppdagas, att de sökande ska förstå hur godtyckliga besluten är. Landin hänvisar till ett gammal JO-beslut – riv upp det och kom in i matchen. Ge mig sanningen!
Landin uttalar sig välvilligt om referensgruppens arbete, söker nästan sympatier: ”referensgruppen försöker se så mycket teater som möjligt”. Vad betyder det? Varför berättar man inte istället precis hur mycket teater referensgruppen ser? Målsättningarna för referensgruppens arbete är skriftligt formulerade. De ska se varje sökande grupp minst en gång om året. Extra intressanta grupper ska de se två gånger per år. Hur väl lever man upp till det kravet?
Tala om för mig vad som var bra och dåligt i Teater Kaos ansökningar som avslogs 2002, 2003, 2004, 2007 och 2008. Tala om för mig varför man valde att undanhålla Teater-Sverige två vuxna föreställningar, Slutspel och Mor Pegg, med ambitionen att turnera över hela Sverige och bland annat spela för ungdomar.
Tala om för mig hur man ser på Teater Kaos tre tidigare turnéproduktioner, Demoner, En dåres försvarstal och Ett moln i byxor. Dessa fick mindre stöd från Kulturrådet. Var de inte tillräckligt bra för att Teater Kaos skulle beviljas stöd till nya turnéproduktioner? Jag hävdar att de har sådan kvalitet och så höga kulturpolitiska poäng att de är en våt dröm för en bidragsgivare som Kulturrådet. Men det förutsätter att bidragsgivaren engagerar sig och tar reda på fakta.
Teater Kaos samtliga sju produktioner är utförligt presenterade på webbplatsen, har fått högar med fina recensioner, 8 000 besökare per produktion, spridda över hela Sverige och varav 60 procent är ungdomar.
Är det hos Teater Kaos bristerna ligger, eller hos Kulturrådet? Jag tvivlar på att Jochum Landin kan avfärda kritiken i Riksrevisionens granskning av Kulturrådet (RiR 2008:14, 2008-06-17) lika styvmoderligt som den som kommer från konstnärerna. Vem ska genomföra de enligt Riksrevisionen nödvändiga förändringarna av bidragshanteringen?
”Man skulle kunna göra en motsvarande samlingsmotivering för de grupper som får avslag: dessa grupper motsvarar inte de krav på kvalitet som Kulturrådet har”, framhärdar Jochum Landin i intervjun. I 20 år har jag hört samma sak. Jag hoppas att man bara spelar dum.
Kulturpolitiken för svensk frigruppsteater mår inte bra. Ge mig sanningen!
LÄNKAR
Nummers artikel om Kulturrådsbidragen och frigrupperna
Teater Kaos
Loading ...
