När 15-åriga Sams mamma dör flyttar han in hos sin moster. Som inträdesprov till kusinens töntiga ”Garagegänget” ska Sam vara tjej första veckan i nya skolan och nästla sig in hos fienden: tjejgänget. Men tuffa Sam trivs i tjejrollen och med sina nya polare.
Benedicte Stendal Hansen gör en lika trovärdig som trulig och kaxig Sam. Gestaltningen av tjej-Sam är i stort sett densamma som pojk-Sam. En kvinnlig skådespelare som spelar pojke som låtsas vara flicka sätter fingret på pjäsens förhållande till kön och genus.
Skådespelarnas kön har inget att göra med rollens. Att en karaktär har kjol är inget självklart tecken för kvinna. Jag tror att det är genom uppluckringen av accepterade teckensystem och mångfalden i karaktärsdrag relaterade till kön som Profilteatern har störst chanser att uppnå syftet med sin uppsättning: att skaka om synen på pojkar och flickor. Det första ögat fångar är inte nödvändigtvis det som är berättelsens sanning.
Men så finns där också en historia vars spänning ligger i svårigheten att korsa könsgränser. Det uppluckrade genuslandskap Profilteatern presenterar kan fungera som positiv förebild för könsöverskridare, men förminskar samtidigt själva poängen med historien. Det går helt enkelt lite för lätt för Sam för att jag riktigt ska tro på historiens vändningar. Diskussionen som sker i form, regi och skådespeleri är mycket intressantare än handlingen och de enkla sanningar som emellanåt presenteras i text.
Sist men inte minst: Träningscykeln, tampongerna, bh:n, ugnen, perukerna, datorn – allt är i trä, fanér, plywood, masonit. Varför? Vet inte. Men kostym och scenografi är helt klart en sevärdhet i sig.
Fotnot
För diskussionslystna: Offentlig föreställning + samtal den 16 september på Profilteatern i Umeå.
Loading ...
