När den första scenversionen av tv-serien Kvarteret Skatan hade premiär på Rival 2007 var mottagandet kluvet. Nummers Cecilia Djurberg tyckte att textmaterialet hade en hel del att önska och väntade ivrigt på nästa tv-säsong istället.
Den här gången har showen fått en mer konkret inramning. Temat som avhandlas är i sann royalistisk anda bröllopsbestyr. I centrum för handlingen står Frida (Vanna Rosenberg) och Magnus (Johan Glans). Sketcher där de tu våndas och gläds åt den stora dagen tillsammans med ständiga följeslagerskan, singeln Jenny (Rachel Molin), blandas med till synes helt fristående inslag, som den oemotståndligt komiska lattemamman Madde som också blir Josephine Bornebuschs debut i Skatangänget. Med en femväxlad barnvagn med latteställ och gps, styr Madde genom livet som om hon aldrig hade fött barn. Så försvinner också lille Liam bland alla tekniska faciliteter.
Annars svajar humornivån betänkligt mellan rent studentikosa inslag och riktigt hög Skatannivå. Till den förstnämnda kategorin hör den übertydliga scenen med en torghandlare som har stånd. En sträng dramaturg hade omedelbart klippt bort den. Till den senare hör Gunnars (Johan Glans) vett & etikettskola, ett nummer som först känns ansträngt, men efterhand lyfter kvällen till nya höjder. Ett nytt inslag är ett antal dans- och sångnummer med skönt åttiotalsgroove som piggar upp, men kanske inte når högre konstnärliga nivåer.
Överlag är det i de mer subtila stunderna som showen underhåller. Där humorn inte kastas rakt i ansiktet på publiken, utan mer smyger sig in det undermedvetna.
Rakt i ansiktet på publiken hamnar däremot karaktärerna Tord och Paul (David Batra och Johan Glans), ett kontaktknep som även användes i förra uppsättningen. Det funkar väl så där. Helhetskänslan blir genans, framför allt för de i publiken som ofrivilligt dras upp på scenen för att bevittna anusdans.
Och apropå det, så saknar vi Anna Blombergs Kåta Gun. Men att gänget i Skatan hör till Sveriges absoluta humorelit råder det ingen tvekan om, för visst flabbar man ofta så man storknar. Där har vi lusten. Men beträffande textbearbetningen, igen, så är det ofta nöd som gäller. Men älskar man någon så får man väl hänga med både livets toppar och dalar.
Loading ...
