Gläntor eller gallerCristina Caprioli har skapat en virtuell natur med stråk eller öppna fält för dansarna att röra sig i. Det som ser ut som en glänta kan lika gärna kan vara en bur med galler.
Recensioner [2010-09-10]

Gläntor eller galler

Cut-outs & trees av Cristina Caprioli/CCAP
Scen: Dansens Hus
Ort: Stockholm
Scenografi: Cristina Caprioli
Medverkande: Anja Arnquist, Annika Hyvärinen, Emelie Johansson, Johanna Klint, Madeleine Lindh, Julia Sundberg
Digital bildprogrammering: Panagiotis Michalatos
Länk: Dansens Hus


RECENSION/DANS. Med smarta förflyttningar, oväntade förskjutningar och ett föränderligt scenrum fortsätter Cristina Caprioli sitt utforskande av kroppen i förhållande till arkitektoniska strukturer. Thomas Olsson har sett Cut-outs & trees på Dansens Hus.

I Cristina Capriolis senaste verk – som hade sin urpremiär i juni på den sjunde Dansbiennalen i Venedig – får publiken komma ovanligt nära, vilket gör det mindre distanserat än vad det annars skulle ha riskerat att bli. Dessutom med möjligheten att själv välja och skifta perspektiv under föreställningens gång.


I Cut-outs & trees är scenrummet tätt sammanvävt med koreografin och består av hundratals vita strimlor. I raka rader hänger de i linor som löper högt ovanför det upphöjda och väl avgränsade scengolvet.
   Salongen med alla sittplatserna används inte utan publiken leds i stället direkt upp på Dansens Hus stora scen. Där väljer vi sedan en plats att inledningsvis stå eller kanske sitta på medan vi betraktar det scenografiska rummet med sitt flimrande grafiska mönster. Sedan väntar vi på att dansarna ska ta plats i den virtuella skogen.


Samtidigt måste det sägas att sett som en installation är det scenografiska rummet inte alls speciellt originellt, trots Panagiotis Michalatos liveprojicerade och fint böljande datagrafik. I konstsammanhang har det här greppet använts relativt ofta för att skapa en passage eller en rumslighet som mer eller mindre tvingar besökaren att interagera med verket för att kunna se ta sig vidare i utställningen.
   Men nu är det här ingen konstinstallation utan en scenografi skapad av och för Cristina Caprioli. Och som koreografiscenografi fungerar den alldeles utmärkt tillsammans med den tyska konstnären Carsten Nicolais elektroniska ljudlandskap.


I den virtuella naturen skapas gläntor, stråk eller öppna fält för dansarna att prövande men tydligt artikulerat röra sig i. Eller gömma sig bakom. Allt beroende på vilket perspektiv, alltså plats på scenen, man har valt och på hur de strimlade projektionsremsorna hänger.
   Den som tar tillvara på möjligheten att gå runt eller byta plats kan konstatera ett det som från ett håll ser ut som en glänta från en helt annan plats på scenen lika gärna kan se ut som en bur med galler i.


LÄS OCKSÅ:
Nummers intervju med Cristina Caprioli inför premiären på Venedigbiennalen

Thomas Olsson

Share/Bookmark
Vilket betyg vill du ge föreställningen? (0 st)

För att sätta ditt betyg, för musen över Nummersymbolerna nedan och klicka på exempelvis symbol nummer 3 om du vill ge betyget 3.

1 Star2 Stars3 Stars4 Stars5 Stars
Loading...
Tyck till!

Så här tycker Nummers läsare