David Mamet skrev Glengarry Glen Ross 1982, då den blev en samtidskommentar i den penningkåta yuppieeran. Här skildras nämligen en fastighetsbyrå där mäklarna gör i princip vad som helst för att få sälja.
En kommentar till varför det blev som det blev med fastighetsbubblan och bolånekrisen i USA, tänker jag förhoppningsfullt på väg till föreställningen, eftersom jag gärna söker efter samtidsrelevans när äldre pjäser sätts upp.
Och jo, kanske det, men det känns som ett långt och mycket välvilligt skott. För det är en förklaringsmodell som även kan gälla för filmatiseringen från 1993, om man ser om den idag.
Scenografins glasburar till mäklarkontor med lösöre av autentiskt 1980-talssnitt håller kvar historien i den tid den skrevs. Vilket är bra. För trots att Mamets pjäs gör det som amerikansk dramatik är bäst på, det vill säga berättar en bra historia med spännande twist, lyckas inte regissören Alexander Öberg övertyga mig om vad jag ska ha denna berättelse till idag.
Ska vi diskutera girighet känns det onödigt att ta omvägen över USA, ska vi prata fastighetsbranschen finns väl tillräckligt att orda om dagens svenska dito? Och varför känns det enda offret för dessa säljmonster så reducerat i Lars Bringås gestaltning, när det är i hans rollfigur man kunde tänka sig att finna lite sympatier? Trots att han skyller på frugan när han vill dra sig ur en dålig affär.
Men om pjäsval och regi lämnar frågetecken skapar iallafall ensemblen en rad utropstecken. För precis som i filmatiseringen, där behållningen stavas Al Pacino, Kevin Spacey och Jack Lemmon, är det också skådespelarinsatserna man skriver hem om från Stadsteaterns uppsättning. Trots att det bara är män på rollistan.
Den alltid lika intensivspetsiga Lars Göran Persson passar utmärkt som byråchefen Williamson, och briljerar i finalen när han klämmer i till The Cures Boys don’t cry. Ralph Carlsson brer ut sig i rollen som toppsäljaren Roma, Niklas Falk spelar på alla tonarter som den knäckte föredettingen Levene genomlider och Pelle Sandbergs speciella pondus gör polisen Baylen extra intressant. I en annars för mej rätt ointressant historia.
Loading ...
