Den nybildade gruppen Missing Link – Morgan Alling, Lars Bethke, Dag Andersson och Peder Bjurman – presenterade sin första gemensamma föreställning Slapstick inför en förväntansfull premiärpublik som fyllde den före detta söderbion Rival till sista plats.
I programmet läser jag att gruppens målsättning är att utveckla den ”fossila genren” slapstick, ett påstående som framstår som lite märkligt med tanke på att slapstick förekommer i såväl film, teater som dans. Och att kalla en konstform ”fossil” som har utövare som den utomordentligt skicklige och nyskapande James Thiérrée blir direkt fånigt.
Såväl Thiérrée som hans morfar Charlie Chaplin har visat vilken uttrycksrikedom som finns inom slapstick, men av detta ser man inte mycket i denna show. Det mest utmärkande för Slapstick är att den nästan helt saknar tre av de viktigaste beståndsdelarna i en riktigt lyckad slapstick: exakt timing, ett avskalat uttryck och ett moment av överraskning.
Den ende av artisterna som verkligen behärskar genren – och som därigenom räddar showen – är Lars Bethke, som trots bristerna i regi och manus lyckas skapa en karaktär som då och då producerar riktigt bra slapstick. För övrigt är det ett evigt öppnande och stängande av dörrar, en mängd överflödiga beskrivande ljud och drattande på ändan. Jo, det finns en bra scen, en restaurangscen där gruppen visar vad de är kapabla till när de verkligen anstränger sig.
Slapstick är avgjort inget för finsmakaren men som krogshow fungerar
nog de tre goa gubbarna Morgan Alling, Dag Andersson och Lars Bethke
bra och om de avlägsnade de rätt meningslösa under bältet-skämten och kortade ner den en smula skulle den säkert uppskattas av en ung publik. Men framför allt är Slapstick ett måste för den som gillar Morgan Alling.
Länk:
Läs om termen slapstick på Wikipedia.
Loading ...
