Två Charlie Chaplin-luffare ramlar in på scenkanten och rattarattarajar med jazziga steg. Ett fånleende och svajigt litet intro: ”Här är vi!”
Japp, där är stjärnorna. Johan Rabaeus och Mikael Persbrandt som Estragon och Vladimir är guldtänderna i dollargrinet. Men hela grabbgänget är så klart kvalitetsmedvetet handplockat: Peter Andersson skulle kunna spela Pozzo i sömnen, Ralph Carlsson har hittat sitt absurda ansikte och Ingvar Hirdwall, inser man så fort han tassar in, är ju en liten pojke!
Att sätta upp en klassiker av den här kalibern är ju lite som att fira jul. Ska vi byta ut skinkan mot en kålrot och slänga ut granen med toppen före, eller pynta precis allt enligt de glitter- och snöflingetyngda reglerna?
Thommy Berggren firar traditionell Samuel Beckett-julafton. I alla fall inger uppsättningen känslan av att han och Sven Haraldsson (scenografi och kostym) har målat upp den där bilden man får i huvudet vid tanken på I väntan på Godot.
Det är inte nyskapande, testande, dekonstruerande. Det är ofta sömnigt. Möjligen är ambitionen att den rituella formen ska ge en passande absurd förhöjning åt de där replikerna som sagts så många gånger (och som dessutom sägs så många gånger i samma pjäs). Så många gånger att skådespelarna själva måste ironisera över och leka med detta faktum.
Det funkar till slut lite som en illustration inte bara av det absurda i livet utan också av det absurda i teatern. Vänta nu, varför sitter vi här allihop? Igen? Teater som ritual och besvärjelse. Och det tydliggör också det enkla i pjäsen – det finns ett träd, det finns några gubbar i plommonstop, och de väntar. Det krävs en del för att ladda det i tre timmar.
Som tur är, mitt i all teaterteater skär det ibland till – ett ansikte, en rörelse, en rygg, en röst – och maktspelet och meningslösheten får fäste ut i salongen.
Särskilt Persbrandt är skön att skåda i sitt rätta element, med sin alltmer något av Allan Edwallska air. Du som köper din biljett till Berggrens Godot för skådespelarna blir nog inte besviken, om du inte låter dig nedslås av lite sömnig väntan mellan glimtarna.
Loading ...
