Är vårdepressionen i antågande? Då rekommenderar vi en performance (improviserad föreställning). Friska upp dig själv och din omgivning genom lite hederlig happeningkonst från 70-talet. Om inte annat kan det säkert resultera i ett par tre timmar med ”Onkel Gunnar från Stockholm” som var med redan 1967 på Pistolteatern, hörde Åke Hodell läsa dikter på danspalatset Nalen, såg John Cage och Merce Cunningham ställa till det på Moderna Museet eller i allra värsta-bästa fall hade nöjet att se Karl Erik Wellin såga sig i benet med en motorsåg, också det på Moderna Museet.
Att ställa till med performance är sympatiskt då den utförande inte behöver behärska något hantverk och man kan gå tillväga hur som helst så länge man säger att det är en performance. I själva verket går det bra att bara tänka att det är en performance. Det är dock fördelaktigt och se en smula speciell ut, för att ge eventuella åskådare vägledning om att något är i görningen. Kostym, ljussättning och soundtrack är valfritt, man behöver bara sig själv och lite god fantasi.
Några förslag av vilka du fritt kan inspireras. Enklast är att göra sin egen tolkning av John Cage musikstycke ”4.33”, vilket kan spelas på vilket instrument som helst och bara är mentalt krävande för utövaren. Sätt dig helt enkelt till rätta vid det valda instrumentet. Piano är en klassiker, men flöjt, trumpet, gitarr eller sång går också utmärkt. Varför inte bara sätta sig vid soffbordet med syfte att göra fanérskivan till ett slagsverksinstrument. Ta tiden, fyra minuter och trettiotre sekunder, och sätt igång och gör ingenting. Här är musik det som inte hörs, den tystnad som vi så sällan lyssnar till. Men det ÄR musik eftersom utövaren försatt sig att utföra och organisera ljud.
Något mer krävande, men med möjlighet till frisk luft, är en variant som amerikanen Vito Acconci introducerade i slutet av sextiotalet. Han gick ut på gatan och bestämde sig för att förfölja första, bästa personen som gick förbi. Sagt och gjort, men förutsättning var att fortsätta fram till det ögonblick då personen stängde ute förföljaren och återvände till en privat sfär. Av och till hade Acconci långa dagar.
En stillsammare version, som förutsätter en informerad partner, skapades ursprungligen av Ulay och Marina, mest kända för sin promenad på Kinesiska muren. Denna uthållighetsövning som på senare tid använts till exempel av TV4:s Kristian Luuk, bygger på att man sitter mitt emot varandra och utan att säga något, ser varandra i ögonen. Bestäm tiden före, varför inte 4.33. Ulay och Marina brukade hålla på i minst 8 timmar. Ska det va, så ska de va.
Rappt och mer dramatiskt är det att fiska upp Chris Burdens metod. 1971 bjöd han in en vän till sin ateljé, med enda avsikt att kompisen skulle skjuta honom i armen. Polaren använde ett 22 kallfibrigt gevär och träffade mycket riktigt den i efterhand ganska chockade performanceartisten i armen. ”Shot”, hette föreställningen. Lycka till, men passa er för hagelbössor. Den här mer våldsamma sortens performance rekommenderas egentligen inte till vårdepressiva.
En underbar liten akt som däremot borde göras oftare är en happening signerad Yves Klein, mest känd genom sina ”action-paintings” där unga, blåmålade tjejer crawlade omkring på vitt papper (1957 i Paris). Tillsammans med ett par goda vänner köpte han en stor mängd bladguld, vilket de sedan, med glada tillrop, spridde ut i Seine. På tal om Yves Klein kan man ju, om det finns en smula snö kvar, pröva på att slänga sig ut från ett fönster på tredje våningen. Klein gjorde det supersnyggt rakt ner på trottoaren, men det var faktiskt ett collage.
Salvador Dali och Luis Buñuel lär ha gjort ett sarkastisk alternativ av bladgulds-showen i Barcelona. Under en kort tid ägde de en extremt lyxig bar utanför vilken de ställt en salutkanon. Kanonen avfyrades var gång någon av gästerna hade en nota på mer än $ 10 000. Vitsen var att de fattiga skulle känna ett styng i hjärtat och ligga vakna och fundera på hur det kändes att spendera en livslön under en barkväll mitt i veckan.
Nåja, det finns många sätt att vara performanceartist på. Alla sätt är bra som på något sätt drar till sig uppmärksamhet.
FOTO: Föreställer Mårten Spångberg helt oförställd.
Loading ...
