Är den inte rätt krånglig den här historien? tänker jag lite per automatik om den sjuka gossen som behöver få skratta för att bli frisk och som ingen lyckas bota utom Fata Morgana genom ödets nyck. Hänger en tvååring verkligen med i berättelsen från dödssjukdom till plötsligt sug efter apelsiner? I tematiken om livsvalen, förgängligheten och vikten av kärlek?
Läxar genast upp mej själv med en påminnelse om ”det kompetenta barnet” och allsköns inbankade teorier om att konst inte nödvändigtvis handlar om förståelse av en uttalad intention utan att upplevelsen faktiskt får vara helt personlig. För det är så Gossen och kärleken till tre apelsiner serveras i Rotundan på Kungliga Operan.
Men visst är det lätt att bli en överbeskyddande kycklingmamma när man har sina tre egna med sig. För att inte tala om den anspända logistiken i ett teaterbesök med 2-, 4- och 6-åring som sällskap. (Puh!)
Vi föräldrar blir dock snabbt lugnade, från det konstnärliga hållet. Alla blir fint omhändertagna med trevligt foajéförspel innan salongsinsläpp där eventuella läskighetskänslor kan motas i grind genom att man får träffa det blåa maskansiktet till pappa kung, den spacigt draperifladdriga stavdockan Fata Morgana med de lite läskiga ögonen och många tänderna. Och så Gossen med sin röda tygkanin Lill-Truff som kommer flygande i sin alldeles förtjusande heliumluftballong.
Väl inne i salongen uppstår en förtätad känsla av trygghet, utmaning och konstnärlig lyx. Här finns allt utom den överpedagogiska berättelsen som så ofta hotar i kultur för småbarn – som man förstås alltså inte saknar. Och här finns en rad roliga referenser för den som har vuxnare nycklar. Som när äventyrarna förvandlas till dansmöss och gör en förtjusande Svansjöpastisch, eller när systern Latifa hittas i en apelsin och det konstateras att ”gossen är en flicka”.
Hela uppsättningen är dessutom uttalat inspirerad av Carlo Gozzis Kärleken till de tre apelsinerna, som också tidigare blivit opera av Prokofjev, men Tittuts team har alltså skalat om berättelsen till trivsam barnnivå. Sven Wagelin-Challis libretto har tydliga lättartikulerade fraser, och Leif Hultqvists sagoäventyrsmusik är både lekfull och spännande poetisk.
Så det här är verkligen en perfekt förstagångsopera, för såväl 2-5-åringar, som för en äldre publik med barnasinnet i behåll.
Se och hör smakprov ur Operans och Tittuts Gossen och kärleken till tre apelsiner
Loading ...
