Göteborgsoperan: RE:Tjajkovskij

Berättelsen om Tjajkovskijs liv utspelas i en stiliserad scenografi med en doft av det ryska kejsardömets dröm om sig självt. Musikaliskt inramas den av Tjajkovskijs egen musik, bland annat. i den första scenbilden då den dödsjuke Tjajkovskijs ångest fångas upp av det underbara temat i den femte symfonins första sats, inkännande tolkat av dirigent Shuya Okatsu.
   Första akten domineras av Tjajkovskijs uppvaknande som homosexuell. Fonte låter detta smyga sig på publiken när en komisk scen från internatskolan gradvis blir allt mer laddad och utmynnar i en kärleksduett. Denna scen är typisk för Fontes sätt att skildra sitt, ännu känsliga, ämne – homosexuell kärlek. Han gör det med en stil och en innerlighet som medför att scenerna blir mer gripande än konventionella kärleksscener.
   Hela kompaniet gör en stark insats, i synnerhet Heather Telford som mecenaten och brevvännen Nadesja von Meck. Men det är Thomas Zamolo i rollen som Tjajkovskij som bär upp baletten, även de scener där koreografin går på tomgång. Att Zamolos tolkning av Tjajkovskij är mycket genomtänkt kommer fram i akt två när han utan att tappa i maskulinitet visualiserar Tjajkovskijs ballerinafascination i en scen som är en lustfylld travesti på koreografin till det berömda rosenadagiot i baletten Törnrosa. Och tack vare Zamolo blir RE:Tjajkovskij en hyllning till alla dem som har mod att välja sitt eget liv.