Hallå Pontus! Livets teater beskrivs som en folklig humorpjäs. Berätta!
– På bomässor visas vanligtvis designade och flashiga lägenheter tomma på folk. Vi vill visa att det bor människor i dem också. Tillsammans med Tobias Persson har jag skrivit manus till en pjäs på 25 minuter; ett slags metateater med mycket humor. Den utspelar sig i två lägenheter och på gården.
Vilka karaktärer får man möta?
– Jag har satt ihop ett riktigt dream team – Dag Andersson, som är mimare, Lisbeth Johansson, som är institutionsteaterskådis, Elina Du Rietz som kommer från stand up-hållet och Cecilia Wrangel som är musikalartist. Det är ett gäng som verkligen kan leverera humor, vilket är bland det svåraste man kan göra som skådis. Dag är ciceronen som kliver in hos tre olika familjer från olika samhällskategorier. I en lägenhet bor två kvinnor med sina barn, i nästa möter han ett lite äldre par med en son som vägrar flytta hemifrån och på gården finns det unga paret som planerar sitt bröllop. Karaktärerna är skruvade och det ska kännas lite som att komma in till den tokiga grannen.
Hyfsat lättillgängligt låter det?
– Föreställningen är nog både folklig och smal. Vem som helst kan se den, men jag gillar också att vända mig till de där 8 procenten och använda mig av skämt som kanske går lite över huvudet på somliga.
Någon politisk udd?
– Diskussionen kring hyresrätt och allmännytta finns helt klart med och vi vill ge en förståelse för att hyresrätter behöver finnas och att det kan vara praktiskt att till exempel inte behöva renovera själv. Men det huvudsakliga syftet är att underhålla. Det är kul att kulturen på det här sättet får plats på nya ställen i samhället.
Livets Teater är namnet på ett Magnus Uggla-album från 1976. Några kopplingar?
– Nej, det var reklambyrån som tyckte namnet lät bra. Och det funkar absolut fint som beskrivning!
Loading ...
