Fördjupning [2006-01-23]

Grattis Sofia Fredén!

… som i helgen utsågs till pristagare av Svenska Teaterkritikers Barn- och ungdomspris för att "i barn- och ungdomens hemliga universum ha givit de undanskymda en röst."

Vad betyder priset för dig?
   – Jag är väldigt glad – det var längesedan jag fick pris. Extra glad är jag över att ha vunnit just barn- och ungdomspriset, men vad det betyder förutom äran vet jag inte. Men det är speciellt att det är ett kritikerpris. Det är visserligen roligt med publikpriser också – egentligen går det nog inte att jämföra.

Är du stämplad som barndramatiker nu?
   – Jag har gjort barn- och ungdomsteater i år, så jag ser det inte som en stämpel. Jag har skrivit fem barnföreställningar de senaste åren. Det har blivit så eftersom jag började få barnbeställningar efter det att Ensamcyklaren hade gått på flera teatrar. Barnkulturen slukar mycket pjäser, så det är ganska vanligt att få beställningar inom det området.


Är det stor skillnad att skriva för barn och vuxna?
   – När jag skriver för barn kan jag känna mig lite mer klarsynt eftersom jag vet mer om vem jag var som barn än om vem jag är nu. När jag skriver för vuxna vet jag inte alltid vad jag gör. Tematiken blir ofta annorlunda. Men den här myt- och realismblandningen som jag har använt mig av i barndramatiken ska jag försöka ta med mig också då jag skriver för vuxna.


Vad arbetar du med just nu?
   – Jag omarbetar en vuxenpjäs som jag skrev för ett och ett halvt år sedan. Lilla livet heter den och ska spelas på Stockholms stadsteater under nästa höst/vinter. Så ska en barnpjäs med arbetsnamnet Jorden är min filt upp på Älvsborgsteatern till hösten. Dessutom ska jag precis börja med research till ytterligare en pjäs här på Stadsteatern, där jag är husdramatiker ett år till.

Du får priset för att du ger ”de undanskymda” en röst…
   – Var det inte ”de undangömda” det stod i motiveringen? Det är ett fint ord. I Bara barnet var det ett medvetet val att ge de undangömda eller nonchalerade fattiga barnen röst. Kanske var även barnen i Ruttet – ett prinsessliv undangömda i trädgården i väntan på att bli vuxna. Jag tycker att motiveringen är fin – den är lite mytisk.

Anna Hedelius

Share/Bookmark
Tyck till!

Så här tycker Nummers läsare