Sedan förra året har antalet arbetslösa kulturarbetare ökat med 20,8 procent. Tur då att åtminstone fyra skådespelare har jobb just nu – i rollerna som arbetssökande.
Vi befinner oss på elfte våningen hos storföretaget Dekia. Nej inte Ikea, trots den svenskklingande titeln på pjäsen. Fyra personer är kallade till en anställningsintervju som visar sig vara av det mer pikanta slaget. Tjänsten de söker är som sales executive och konkurrensen är stenhård. Genom diverse psykologiska tester ska den mest lämpade kandidaten vaskas fram. Och det börjar abrupt.
Genom rörpost får de sökande reda på att en av dem eventuellt arbetar för Dekia och därmed inte är en äkta sökande. Sedan rullar det på med alltmer provocerande uppdrag, alla anonymt levererade per post och med syfte att avslöja de sökandes mindre smickrande sidor.
Någon uppmanas berätta sitt livs historia, en annan att avslöja sin sexuella läggning. Mer kan inte redovisas av handlingen utan att förstöra spänningen för kommande publik, men det som testerna visar är hur mycket av det privata som faktiskt blir politiskt i ett cyniskt samhälle där hela vår identitet och överlevnad bygger på att andra bedömer och godkänner oss.
Pjäsen marknadsförs som en thrillerkomedi och det stämmer ganska bra som definition. Den har filmatiserats och satts upp på flertalet scener i Europa, nyligen på Borås stadsteater i regi av Ulf Dohlsten.
På Boulevardteatern har regissören och tillika teaterns chef, Roger Westberg, tagit fasta på just det komiska i texten. Men det är säkert möjligt att spela den med större betoning på avskalad thriller och mindre på komedi, här finns undertoner som håller för en riktig rysare. På Boulevardteatern väljer man att i första hand skratta åt det elände som stavas arbetsmarknad på arbetsgivarens villkor. Vi får hoppas att alla Stockholms personalkontor går och ser den.
LÄNKAR
Recension av Grönholms metod på Borås stadsteater
Loading ...
