Det är något på en gång gammeldags artigt och krispigt fräscht över hela anslaget. Stiliserad himmelsprojektion i fonden, statisk vy över parkbänk och tvättstugan vid strandpromenaden i Helsingfors – som får liv och förändras med ett ljus som handplockats från dygnets alla timmar. Jazzklubbsdans under gatlyktan eller morgonkvitter över tomatplantorna.
Jag sitter på Oktoberteatern i Södertälje och känner mig som uppbjuden av en lite blyg eller kanske bara disträ, men helt klart gentlemannabelevad kavaljer. Som visar sig vara en jävel på att dansa. När det svänger rätt.
För det är inte hela tiden det gör det – delar av Magnus Nilssons Guds lilla vessla på jakt känns som en roman som bearbetats till film eller teater, lite för många scener, lite för mycket information, för långt och ibland för långsamt. Men så är det också en uppenbar kärlekshandling, denna Nilssons trea i trilogin om de finlandssvenska modernisterna (de två tidigare Guds djärvaste ängel och Kråkslottspoeten).
Farligt charmige slyngelpoeten Henry Parland spelas med slängig tonkänsla av Simon Mezher. En jazzfink som han måste ha en nattfjäril att yra med, och Johanna Thor jobbar avslappnat bra på att göra Ami Österlund till en salt böna. Kanske lite för fräsch girl next door för ett äkta depraverat nattdjur men så är hon också på väg mot livet mer än Parland. Och jag gillar att hon är så högstadiesur.
Samme jazzfink måste också ha en mentor att hylla och sedan kasta på sophögen. Staffan Göthes Gunnar Björling är slitet stilig som en åldrad rockstjärna med sin mystiska air omkring sig som en lätt dimma. Hans fantastiska röst fyller upp hela salongen, även när blicken slås ner och hållningen alltmer går från stolt till stel: jag gråter på insidan med hans outtalade men så tydliga hjärtesorg. Precis som med Magnus Nilssons gamlaskolanhårda fadersgestalt, och ljuvligt kalviga Anton Lundqvists Oscar, lojal som bara en lillebror i kortbyxor kan vara.
Ja ungefär så där, med varsam hand, dras trådarna över scenen – ett möte, ett triangeldrama, några familjeband – allt vävs ihop till en närvarande, musikalisk, sorglig och vacker historia där karaktärerna och deras relationer bär berättandet.
Poesi, förälskelse, uppbrott, i snygga språkkonster. Som sagt, när det svänger är bara att knäppa med fingrarna i takt.
Loading ...
